En vecka på camping Rio Jara

Nu har vi legat på den här campingen en dryg vecka. Det har varit skönt och avkopplande. Vi har promenerat utefter stranden, bl a bort till ett surfcentrum en bra bit bort. Vi har cyklat in till Tarifa några gånger, senast i dag för att äta lunch. Vi åt tonfisk på fyra olika sätt, mycket intressant och gott.

En dag gjorde vi en utflykt till Gibraltar. Vi köpte en guidad taxitur upp på klippan tillsammans med ett annat svenskt husbilspar från Piteå. Ett utmärkt sätt att se den övre delen av klippan. Smala och branta vägar, inga räcken eller vägrenar. En hisnande bilfärd. Klippan är ett enda stort försvarsverk med tunnlar och grottor. Mycket apor på berget. Så länge aporna finns kvar ska det vara engelsk koloni, sägs det.

Vi har rest hit utmed Atlantkusten, 769 mil. Vi befinner oss på Europas sydligaste udde, med Afrika inom synhåll. I morgon lämnar vi Tarifa. Vi har ungefär 400 mil att köra hem. Vi kör upp genom västra Spanien, kommer in i Frankrike vid Biarritz. Vi har ett par målpunkter kvar, Rioja och Armagnac. Kollade vädret på hemvägen. Uppe på spanska höglandet är det bara 8-9 grader på dagen och 3-4 på natten i stället för de 22-23 grader vi har haft här. Så nu stoppar vi undan shortsen för i år.

På bilderna ovan är det Atlanten till vänster och Medelhavet till höger. Bilderna tagna från samma ställe.

Tarifa och kusterna här runt om är ett surfparadis med stadiga vindar året runt. Vi har sett alla sorters surfing.

Atlanten slutar i Tarifa

20/11 2009
Morgonpromenad i den vackra pinjeskogen, leden för oss ner till stranden och hem igen. Vi åker vidare, nu mot Tarifa – ett delmål tror vi. Men när vi kollar den camping som ligger närmast stan, så blir vi så imponerade av hur lugnt och prydligt det är här, så vi bestämmer oss för att ”slå läger ” här en vecka. Campingen heter Rio Jara. ligger 200 m från stranden, men det är ytterligare 300 m till vattnet. 15 km till Afrika, som vi skymtar i soldiset.

Under hela vår resa har vi kört förbi stora vindkraftparker i Danmark, i Holland, Belgien och Frankrike. Så är det även här i sydligaste Spanien. Är bakgrunden ett stort miljömedvetande och strävan att minska koldioxidutsläppen? Tar man hänsyn till alla miljöaspekter?

Via Cadiz till Barbate

19/11 2009
Vi lämnar Costa Ballenas (Rota) med dunder och brak. Ett intensivt åskväder drar fram över kusten.
Åker till Cadiz och hoppas ”göra stan”. Nu hittar vi inte någon parkeringsplats – vi är otåliga och fortsätter mot San Fernando och Carrefour. Vi kan i alla fall konstatera från husbilen (!) att stan verkar vara spännande att se med vackra parker och massor av historiska monomunt. Vi har anledning att komma tillbaka.

Vidare till Barbate. Vi utforskar några förslag på ställplatser – alla är odugliga. Vi parkerar bakom en spansk husbil vid strandpromenaden. En öl vid en av uteserveringarna i solnedgången, sedan hem till husbilen och lagar god svärdfisk.

Dagens reflektion: Vi måste vara mer förberedda när vi vill besöka en större stad. Man kan inte alltid lyckas med att hitta en parkeringsplats för en husbil.

Rota

18/11 2009
Cyklar in till Rota, 7 km. Mesta biten är det ny perfekt cykelväg. Det är intressant att uppleva hur mycket cykelvägar det byggs utmed de spanska och portugisiska kusterna. Vi har goda vänner som åker hit och spelar golf om vintrarna och vi vill gärna se vad de berättar om Rota.

Snabb visit i Sevilla

17/11 2009
Vaknar efter en natt med mycket trafik. Ulla undrade om vi stod vid Nürnberger Ring. När bilarna kör förbi med hög fart gungar vår husbil.

Promenad ned på stan. Vi måste ju se katedralen och Alcazar nu när vi är här i Sevilla. Vi tackar spanska staten, gratis inträde till Alcazar och bara 2 Euro i inträde till katedralen för pensionärer.

Vi går genom de judiska kvarteren, Santa Cruz, tillbaka till bilen.

Vi kör från Sevilla till Rota. Avsikten är att ta in på en Camping bara två km från staden. Den fanns inte längre när vi kom fram. Där hade man byggt ett nytt hotell. Kör till nästa camping, Costa Ballena, nära Chippione.

Efter fem dagars fricamping är det skönt att ta in på en camping så att vi kan tömma och fylla alla tankar.

Vandring bland svarta grisar i Aracena-bergen

16/11 2009
Vi vaknar vid 9-tiden. Ulla har sovit lite oroligt i natt. Hon tyckte inte om vår ställplats.

Utgångspunkten för vår vandring i naturreservatet är Liedls parkering, varför vi flyttar dit. Vi går till Los Marines (nästan) innan vi vänder. Det blev totalt ca 14 km, eller 24.241 steg enl stegräknaren, eller drygt 4 timmars härlig vandring i vänlig bergsterräng. Vi vandrar genom skog med kastanjer och korkekar.
Där finns iberiska svarta grisar, får och getter och några hästar och mulor. Vädret var lite muligt och lite vind, idealiskt vandrarväder.

Innan vi fortsätter vår resa åker vi ned till byn för att hämta pengar på bankomaten och köpa en iberisk skinka, en hel grisskånk. Vi valde en med 3 belottes, dvs grisen har ätit ekollon i tre månader. Den dyraste skinkan har fem belottes, då äter grisen ekollon från oktober tom februari. Det ska bli spännande att ha med sig hem. Det blir en utmaning att hitta någonstans att förvara den i husbilen.

Kör mot Sevilla. Hittar så småningom en ställplats ganska centralt. Mycket snirklande i stark trafik, men Arne är som vanligt cool tycker Ulla.

Pilgrimsstaden El Rocio

15/11 2009
Vi vaknar i El Rocio vid 8-tiden av ett damtjatter. Det har redan anlänt en buss med folk som går gemensamt mot katedralen. I spetsen för processionen bär man en stor blomsteruppsättning. När vi senare tar en promenad är det fullt med folk i farten. Kyrkan är överfylld. Några besökare har en lång stav med en rosmarinkvist i toppen. Vad det betyder vet vi inte, så vi försöker fråga ett par tjejer i 18-årsåldern. Men de kan mycket få ord på engelska och förstår inte vad vi frågar om. Är det så generellt tro – att inte de spanska ungdomarna i dag lär sig engelska?

Sedan kör vi rakt norrut till Aracena, huvudorten i Sierra Aracena. Framme vid två-tiden. Vi äter lunch på en av de överfulla restaurangerna (det är ju söndag). En portion iberisk skinka till förrätt sedan en välsmakande fläskkarré.

Vi besöker skinkmuseet och lär oss mer om de svarta iberiska grisarna.

På fågelsafari i La Donana

14/11 2009
Från Matlascanas kör vi 3 km till El Acebouche, Visitcenter för nationalparken La Donana. Där finns några korta vandringsleder anpassade för fågelskådare. Vi ser egentligen inte så mycket, men det är säkert mer spännande om man kommer hit rätt årstid. När vi kommer tillbaka till parkeringen vid lunchtid är det mycket folk som besöker nationalparken.

Vi kör vidare till El Rocio. Det här är ett mål för pilgrimer, den tredje största pilgrimsorten efter Rom och Santiago de Compostela. En miljon pilgrimer kommer hit varje år. Vi möts av en mycket annorlunda liten stad. Här skulle man kunna spela in en vilda-västernfilm i morgon utan större föreberedelse. Det är en liten stad utan gatubeläggningar, bara sand med breda gator och stora öppna platser. Det finns gott om hästar och mulåsnor. Man använder hästen för att rida till baren. Det finns barrar för att binda hästen utanför alla hus. Man rider eller åker vagn. Vi är helt faschinerade.

Tack och lov för att vi fricampar ibland. Det här hade vi annars inte fått uppleva.

Matalascanas och Duna Park

13 nov 2009
Vi vaknar med tjock dimma och enorm dagg. Det rinner om husbilen. Solen kommer fram och det blir senare en fantastiskt fin dag, lite mer än 20 grader.

Upp på cyklarna, det blir åter en dag med ca 2,5 mil cykling. Först till Duna Park med ett besök på Museo del Mundo Marino. Det handlar mycket om valfångst på den här kusten med de primitiva metoder man hade under tidigare århundraden.. Synd att man inte får någonting översatt till engelska.

En vandring på sanddynerna och därefter cyklar vi vidare. På eftermiddagen cyklar vi runt den här lilla staden Matalascanas, som ligger inklämd i nationalparken utmed en bred sandstrand. Längst bort hittar vi ytterligare en ställplats för husbilar med ett jättefint läge nära stranden. Där stod tre bilar. Staden är 4,5 km lång och 1 km bred, rektangulär. Den här orten är trivsam nu under lågsäsong och man kan föreställa sig att den måste sjuda av liv under högsäsong. I natt står en tysk husbil bredvid oss.

Vi cyklar i naturreservat

11 – 12 nov 2009
Dagens uppdrag: att hitta turistinformationen i Huelva. Vi vill veta mer om nationalparken de Donana. Så vi cyklar in till Huelva, 13 km, på en perfekt cykelväg, som går genom pinjeskog och våtmarker. Det är hit våra flyttfåglar flyger på hösten, antingen stannar de här (såg förresten vår Sädesärla från gräsmattan i Mariefred i morse…) eller mellanlandar på väg till Afrika.

Vi lyckas få information om dels Huelva och dels nationalparken Donana. Efter lunch på ett litet torg trampar vi hemåt igen.

Nästa dag förbereder vi oss för fricamping. Bunkrar på Carrefoure för massor av pengar. Ulla är enorm på att få in allt i kylskåpet. Kör sedan till El Acebuche Visiting Center för att få mer info om naturreservatet och nationalparken Donana.

Sedan kör vi tillbaka till Matalascanas, där vi står på en parkering vid buss- och taxistationen. Det står en husbil till här – en spanjor. Kort promenad på stranden, en öl och njuter av solnedgången i havet.

Vi lämnar Portugal

9 – 10/11 2009
Vi lämnar Fuzeta och kör till Tavira och golfbanan Bennamor. Där träffar vi Ingmari o Claes som just kommit ner från Mariefred och ska spela golf där några veckor. De bjuder oss på tapas med bl a räkor i vitlök och vin förståss.

Vi får också möjlighet att komplettera vår blogg med bilder.

Ställplatsen i Tavira – den berömda parkeringen, som vi hört så mycket talas om. Det gick att sova här, men ack så trist miljö. Parkeringen ligger bakom Pingo Doce supermarket. Här står rätt många husbilar och även folk som verkar bo här med barn och hästar under något som liknar tält. Vi bestämmer oss för att lämna den här tråkiga platsen och dra till Spanien, men först tar vi en långpromenad, som vi avslutar med kaffe på Taviras mysiga torg.

Vi hoppas kunna spela golf på en bana som vi spelat tidigare, nämligen Bellavista i närheten av Huelva. Greenfee kostar 60 Euro. Vi kan få rabatt men vi tycker ändå att det blir för dyrt för en 9-hålsbana. Nu bestämmer vi oss för att inte spela golf under den här resan. Det är helt enklelt inte värt pengarna. Det finns så mycket annat vi vill göra.

Vi åker nu 3 mil till Punta Umbria. Försöker fricampa men hittar ingen bra plats. Så därför tar vi istället in på en camping Playa la Bota. Dyrt, nästan tre gånger så mycket som vi betalat i Portugal. Campingen är full men ändå tom. Fullt med husvagnar och förtällt men helt tomt på människor. Ödsligt. Campingen ligger innanför sanddynorna och den är säkert idealisk under högsäsong. Vi promenerar längs havet på den breda sandstranden Idag har vi faktiskt gått 13.000 steg.

En vecka på Fuzeta camping

8/11 2009
Nu har vi stått på Fuzeta Camping en vecka. Vi kom hit förra söndagen från Monchique. I morgon tänker vi fara vidare, först till Tavira, sedan fortsätter vi till Spanien. Gibraltar är vårt slutmål för den här resan. Efter det vänder vi hemåt.

Fuzeta är en märklig stad. Inga affärer eller shopping, men massor av ”hål i väggen” där man kan köpa frukt eller specerivaror, eller gå in och ta en öl eller kaffe. Det finns också några kinesiska bazarer med ett helt otroligt sortiment av varor. Bland allt detta har vi ändå hittat en slaktare med bra kött, två grillspett för 2,50 Euro eller oxfilé för 24 Euro/kg. Vi har också hittat en bra fiskaffär, där vi bl a köpt dorada.

Det har varit en skön och avkopplande vecka. Vi har promenerat, gjort utflykter med cykel eller tåg till Olhao, Tavira och Faro. Trivsamma städer, som ligger innanför naturreservatet Ria Formosa. Man kan göra båtutflykter till sandbankarna i reservatet. Det är här våra flyttfåglar mellanlandar på sin väg till Afrika.

I torsdags var det stor marknad här i Fuzeta. Ulla köpte trosor, en scarfes och en matta att torka av skorna på utanför husbilen.

Det finns ett stort projekt att bygga cykelväg utmed hela Algarvekusten. Den ska i sin tur ingå i ett EU-projekt där man vill bygga ihop cykelvägar över hela Europa (och vi har svårt att få ihop det i lilla Mariefred). I dag cyklade vi på den här cykelleden från Fuzeta mot Tavira. Ungefär 45 minuter bort ligger det en krog som folk verkar vallfärda till på helgerna. Där åt vi lunch, Ulla grillad svärdfisk och jag tonfisk. Enkelt, gott och en härlig stämning.

Det har varit skönt att ligga stilla en vecka. Men det har tagit några dagar att vänja sig vid att ”ligga stilla”. Man hinner läsa, promenera, cykla och bara njuta av värme och sol (så nu har vi fått lite klädsam färg). Vi har flera grannar som tänker ligga kvar till mars eller längre. Många är engelsmän. Det finns också några svenskar på campingen.

Så här långt har vi kört 672 mil. Det blir några mil till innan vi vänder i Gibraltar. Det ska bli spännande att se hur många mil det blir hem därifrån.

.

På campingen i Fuzeta

2/11 2009
Vi bara slappar och har det skönt. Varmt och soligt. Fikar ett par gånger under dagen med våra reskamrater.

Kastanjefestival i Alferce

1/11 2009
Vi vaknar med låga moln, det märks att vi står på hög höjd. Återigen har vi motorcyklar och bilar runt oss. Det är andra tävlingsdagen tydligen. Fritt WiFi vid torget. Så vi går det för att tanka ned SvD. Men det går för långsamt så vi ger upp.

Åker till grannbyn Alferce, ca 8 km från Monchique. Där är det kastanjefestival, som inte riktigt kommit igång på utannonserad tid. Vi köper en klädnypspåse, rulltårtsbitar, granatäpplen och en riktigt god grillad kyckling, som inte smakar grillkrydda.

Vi åker till Fuzeta camping, öster om Faro och där håller Irene och Timo en plats åt oss. Det är nämligen en ganska liten camping och ganska fullt. Här finns också några andra övervintrande svenskar.
Här tänker vi stanna några dagar för att njuta av värme och sol.

Vandrar upp på Algarves högsta berg

31/10 2009
Återigen har vi förmågan att parkera mitt i någon slags händelse. Nu är det rally uppe i bergen runt Monchique med motorcyklar, fyrhjulingar och fyrhjulsdrivna bilar. Hela parkeringen är full när vi vaknar på morgonen.
Vandrarskorna på. Vi går genom skog av korkekar och eukalyptusträd. Det är uppför utan avbrott i tre timmar med en stigning på 462 meter. Efter tre timmar är vi uppe på Foja, 902 meter över havet och Algarves högsta topp. Här har vi en vidunderlig utsikt ända ut till Portugals sydvästra hörn.
Det tog inte mycket mer än en och en halv timme tillbaka. En härlig dag i härligt väder, den sista oktober.

Nu har vi fyllt våra gasolflaskor

30/10 2009
Äntligen lyckades vi med att hitta ett ställe där vi kan fyllas gas. Det gör vi i Quelfes, en liten by strax norr om Olhao. Vi kunde fylla två flaskor gas för 25 Euro. Tankstället syns från N398 när man tagit av från motorvägen ner mot Olhao., En stor GPL-skylt, N 37.060408, W 7.81254.

Vi åker tillbaka västerut till Monchique uppe i ett bergsmassiv i sydvästra hörnet av Portugal. Vägen hit är väldigt vacker. I morgon ska vi vandra i de här bergen. Vi står i byn på en parkering vid helikopterplattan.

Cykeltur till Albufeira

29/10 2009
Tvättdag. Cyklar till Albufeira – en fin turiststad. Cykelturen blir ca 2 mil och det är soligt och varmt. I Albuferira äter vi lunch, grillade sardiner resp calamaris.

Väl hemma är all tvätt torr. Skönt med omstart. Vi äter det sista av vårt matförråd – kyckling. Sedan blir det bloggning på campfiket med ett glas vitt vin.

När vi skulle lägga oss märkte vi att en säkring ”gått”. Inget att göra åt förrän nästa morgon. Kylskåpet går alltså på gas. Hur många skvättar gas har vi kvar? Batterierna är också ganska urladdade.

I morgon måste vi bara lyckas med att hitta ett ställa att fylla gas! Vi får väl se om vi lyckas.