Vilodagar i Armaqaou

28/10 2009
Vi har bestämt att ligga kvar här, åtminstone tre dagar. Landa lite, läsa bok, promenera. Det är varmt, 24 grader i skuggan.
Köpte ”Foppa-tofflor”, nu är vik riktiga kampare.

Nu har det hänt!

27/10 2009

Målet för dagen är campingen Amarqou de Pera. Timo och Iréne väntar där.

Först till Lagos för en kaffe i hamnen och besök på turistbyrå. Vi kör in i Lagos, åker förbi några stora parkeringar samtidigt som vi ser hamnen. Vi kör därför vidare och noterar inte att vi passerar stadsmuren in i den gamla medeltidsstaden och dess gränder.

Vi trodde inte att det kunde hända oss: att fastna i någon gränd i en gammal stad. Vi har hört en berättelse där en husbil blivit fast i en italiensk stad och måste hjälpas loss av lyftkran.
Först var gränderna inte så väldigt smala, men bara efter några kvarter blir det trångt. Vi kommer igenom en trång passage samtidigt som vi träffar på en engelsman. Han berättar att det bara finns en väg ut ur staden från där vi är och han lovar hjälpa till. Vi kom ut men runt ett av de sista hörnen var det åter med nöd och näppe. Vi var tom tvungna att fälla in backspeglarna.

Har vi nu lärt oss något? Vi kanske måste vara lite försiktigare. Vi borde ha backat tillbaka eller vänt i stället för att ta oss igenom den näst sista trånga passagen. Hade vi inte kommit ut på slutet hade vi haft stora problem. Det hade varit mycket svårt att nu backa tillbaka.

Vi drabbades säkert av klassiskt tunnelseende och såg bara hur vi skulle komma framåt, missade att se alternativet att backa.

Råd: Kör inte längre in än att det går att backa tillbaka!

Det blev inget kaffe i Lagos.

Framme på campingen frågar Iren och Timo om vi vill gå med ut på stan och äta middag. Vi åt en tre-rätters turistmeny som var riktigt bra - 12 Euro per person.

26/10 2009
Morgonpromenad runt ringmuren. Köpte låsolja och Ulla köpte solglasögon med 50% rabatt.

Efter 30 mils körning står vi längst ut på Europas sydvästra hörn – en fyr på dessa mäktiga höga klippor Cabo de Sao Vicente.

Idag bjöds vi på mycket bra vägar hela vägen. Vi körde genom vinodlingar, genom olivodlingar, även stora nyanlagda arealer, genom stora åkrar som kanske är Portugals kornbod. Allt då och då avbrutet av korkekar, men vi såg aldrig tjuren Ferdinand. Läste någonstans att det i de här trakterna produceras 80 miljoner korkar per år. Hur många korkar går det åt i världen? På slutet var det mest apelsinlundar.

Tog in på camping i Sagres eftersom vi behövde tömma toatanken.

Vi följer portugisiska kungar

25/10 2009
Vi bestämmer oss för att köra till Evora. Vi följer de portogisiska kungarna, som flyttade huvudstaden hit 1256. Stadens historia börjar annars långt tidigare med romarna. Vägen hit går genom nya vindistrikt och på slutet genom stora olivodlingar.

När vi startade från Couimbra körde vi fel i första rondellen. Det kan få större konsekvenser än man anar när man litar på GPSen. Den räknar snällt fram en ny rutt. Det är väl bra !?! Nu var det bara så att snabbaste vägen plötsligt gick över ett bergsmassiv, så det blev smala och slingrande vägar genom bergsbyarna tills vi var tillbaka på den ursprungliga rutten igen.

Framme i Evora parkerar vi på ett torg. Även idag får vi underhållning på köpet. Ikväll är det Hollywood Motor Show.

Festnatt i Coimbra

24/10 2009
Städdag, så vi kommer iväg sent. Vi hamnar av en slump i Coimbra – hade bestämt att köra till kl fem. Portugals första kung, Alfons I, gjorde Coimbra till huvudstad 1139.

Här finns också ett av världens äldsta universitet, grundat 1290. Vid universitetet står en staty av en portugisisk kung, jämnårig med Gustav Vasa, ser dessutom ut som honom. Här vimlar det av ungdomar, och av dessa är ca 15.000 studenter. De bär svart/vita skoluniformer och har långa kåpor – en gammal tradition.

Den ödsliga parkeringen vi ställt oss på tillsammans med några andra husbilar, förvandlas senare på kvällen till ett stort party. Massor av bilar och massor av ungdomar och tvärs över gatan hade James Morrison en konsert. Förspelet började framåt elvatiden och konserten fortsatte ett par timmar efter midnatt. Musiken var hög och bastonerna gjorde så att porslinet i våra skåp skallrade. Festen fortsatt långt in på morgontimmarna. Dessutom hade vi två mobila gatukök precis bakom oss – så den här natten var livlig minsann.

En dag i Porto

23/10 2009
Vi tvättar cyklarna och drar in till Porto – väljer bort bussen. Det går en utmärkt cykelväg längs havet in till staden – tar ca 50 minuter. Parkerar vid en av broarna och går sedan över bron till den gamla historiska delen av Porto.

Staden är väldigt kuperad och mellan de stora gatorna går trånga gränder. Vi har svårt för att orientera oss, så vi får gå långt. Men då hinner vi samtidigt utforska staden. Vi äter lunch på det fina Café Majestic i en sober atmosfär. Inredningen är från förra sekelskiftet.

Vi köper två flaskor portvin, som vi ska njuta av till cheddarosten i jul. Avslutar vår dag i Porto med var sitt glas portvin på en uteservering i närheten av cyklarna. Duggregnet har upphört när vi cyklar hemåt vid 18-tiden.

Vi tittar på väderprognos på Viamichelin och börjar inse att om vi ska slippa regn är det nog lugnast att sätta kurs på Algarve – 25 grader och solsken.

Till Portugal

22/10 2009
Vi försöker tömma ”gråvatten” på ställplatsen innan vi åker, men vi får inte upp locket på brunnen. Spanjorerna har lite att lära om att bygga ställplatser.

Omväxlande körning ner till Porto. Långa sugande backar uppför och lika mycket rull utför. Eftersom vi ställt GPSen på att undvika betalvägar tar vi en del omvägar men det leder bara till att vi får se mer.

Sista biten till Madalena Camping kom vi in i en by med smala gränder. Ulla körde och tvingades backa tillbaka två gånger. Det är bra övning. Sedan tog vi oss vid sidan av byn och hittade på det sättet campingen. Där stod redan våra reskamrater Irene och Timo.

Före middagen så tar vi en promenad på sandstranden, där havet dånar in! Häftigt!
Nu har vi möjlighet att scanna in lite nyheter och kolla mail, eftersom det finns Wifi på campingen.

Santiago de Compostela

21/10 2009
Lämnade Lugo ganska snart efter frukost. Något trångt att komma ut från parkeringen. Vi insåg nu på morgonen att vi stått alldeles intill ringmuren som går runt hela innerstaden. Lugo är en stad som är värd ett längre besök än det vi gör. Staden har varit ett centrum för romarna innan den brändes ned av morerna.

Vägen från Lugo till Santiago de Compostela är del av en pilgrimsled. Vi förvånas över hur många vi ser vandra den här pilgrimsleden. De flesta har en vandringsstav och några går med stavar, sådana som vi går med hemma.

Vi strosar i den mycket gamla stadskärnan och besöker bl a katedralen. Vi känner en djup vördnad inför detta byggnadsverk, som är runt 1000 år. Vi följer med några pilgrimsvandrare ner i kryptan och upp till bysten av S:t Jacob. Vi kan nog inte riktigt förstå vad den här heliga platsen innebär för dessa pilgrimer. Men vi kan se på dem som besöker katedralen att de är djupt berörda. Fortsätter att andas in atmosfären av den viktiga pilgrimsstaden när vi kryssar mellan vattenpölar och arkader.

Vid 17-tiden åker vi till en ställplats söder om stan. Det känns skönt att krypa in i myskläder, tända ljus och höra regnet som smattrar på taket. Det regnar kraftigt hela kvällen och natten.

Ingen gas i Oviedo

20/10 2009
Väderomslag. Det blåste hårt i natt. När vi vaknade är det 18 grader ute. Svarta mål på himlen. Vi får se vad det blir av dem. Vi går vår promenad och kör sedan mot målet – Oviedo. Vi tar vägen från Panes till Cangas, som också går genom en canyon, men som är mycket bredare än den vi körde igår upp till Potes. Mycket vacker väg, framförallt mot slutet när vi närmar oss Cangas.


Väl framme i Oviedo så gick det inte att fylla gas. Det här blir nog en följetong. Vi handlade i alla fall på Carrefore, så att Ulla fick sitt fullkornsbörd (Arne äter ju numera inget bröd!). Vi turas om att köra som vanligt 1 ½ timmes pass. Når Lugo när klockan är ca 19. En tur på stan, vi står nämligen på en P-plats inne i centrum Vi lagar som vanligt en välkomponerad måltid och fixar lite med planering av körning. I morgon åker vi mot ett av våra huvudmål: Santiago de Compostela.

Nu har vi kört utmed Atlantkusten genom hela norra Spanien. Söker man vägar med vackra utsikter och en utmanande natur, då kan vi rekommendera norra Spanien. Dessutom har den här delen av Spanien massor med kultur och historia att erbjuda.

Picos de Europa

19/10 2009
Klockan på ringning för att komma iväg tidigt. Mot Picos de Europa – en nationalpark. Vägen slingrar sig uppåt i ett vackert och bergigt landskap. Ibland är vyerna nästan overkligt vackra. Kala höga bergstoppar och grönskande dalar. I en av bergsbyarna köper vi en bit ost av en man på gatan. Han hade skinkor och ostar i tygpåsar. I en av påsarna hade han också en bessman, så att han kunde väga det han sålde.

Vägen från Panes till Potes går genom en djup och mycket trång canyon. Den är smal och det är viktigt att planera möten med andra bilar, speciellt lastbilar. Vi når efter 3 timmars körning Fuente Dé. Därifrån går det en linbana upp till en av topparna. Det känns lite skakigt och hissnande att åka så brant uppåt. Vi promenerar sedan i ett molnlandskap. Vi är säkert på över 2000 m höjd, de flesta topparna här är upp till 2.500 m ö h.

Vi åker samma väg tillbaka ca 2,5 mil till Potes – en gammal stad med vackert bevarade hus. Här parkerar vi på ett torg intill kyrka och sjukhus (tror vi). Här kan vi väl inte bli bortkörda? Det kan vara lite stökigt i Spanien, för här finns egentligen inga ställplatser. Ibland får man finna sig i att bli bortkörd, har vi hört. Det har ännu inte hänt oss… Kollar in vädret på TV och det ser ut som om det blir regn i morgon. Vår första uppgift i morgon blir en vandring runt byn. Sedan åker vi mot Ovieda, där vi ska fylla på gasflaskan, som vi köpte i Tyskland.

17/10 2009
Det var 8 grader i husbilen när vi vaknade. Som lägst var det 1,8 grader under natten. Med draperier fördragna runt dubbelbädden så fryser vi ändå inte så länge vi ligger kvar där. Och det går snabbt att få upp värmen i bilen.

Vi åker till Guernika för att se eken som symboliserar baskernas rötter. Här finns också en keramikversion av Picassos verk Guernica, som är en protest mot det spanska inbördeskriget. Originalet finns i Madrid.

Vidare mot Bilbao. Vi vill bara en sak: se Guggenheimmuseet! Hittar så småningom parkering i en förort till Bilbao. Letar upp en busshållplats och hoppas att bussen går mot centrum. Vi når målet. Byggnaden är ett mästerverk, gjord av titan och glas. Utställningarna är svårare att ta till sig. Vi strosar en stund i centrum och tar sedan buss tillbaka ”hem”.
Vi åker motorvägen utmed kusten i kvällssol. Det här måste vara en av Europas vackraste motorvägar. Så oerhört vackert med höga gröna berg och ett blått hav.
Så kommer vi till campingen 20.30. Det är mörkt men lyckas köra in på en ledig plats. Genväg till middag: pizza – inget vidare. Vi fixar det vi ska lägga ut på bloggen. Kan kännas lite pressande ibland med bloggandet, eftersom vi inte har tillgång till internet så enkelt som vi trott.

Santemamine-grottorna

16/10 2009
Vi inledde dagen med en lång och frisk promenad längs den vackra sandstranden i Biarritz. Det var redan full aktivitet bland surfarna. Hit måste vi komma tillbaka!

Vi lämnar Frankrike och kör kustvägen västerut mot San Sebastian. Utsikten över hav och berg är magnifik.

Första målet i Spanien satte vi till Santemamine-grottorna nära Guernica. I de här grottorna hittade man för snart 100 år sedan talrika grottmålningar, som målades för mellan 14.500 och 12000 år sedan. Då bodde människor i grottorna och fram till för 4000 år sedan. Före människan hade grottbjörnar sin boplats här. Senare har grottorna använts som gömställe under romartiden och senast under det spanska inbördeskriget. Utgrävning av grottorna pågår hela tiden. Numera får man inte gå in i grottorna annat än till den första salen. I stället visas en 3D-film, där man ”på riktigt” kommer långt in i den 325 meter långa grottan. Tur att man slapp gå in genom de här trånga och branta gångarna. Ett mycket intressant besök.

Stannade kvar på parkeringen över natten, en parkering som på kvällen invaderades av en mängd kaniner.

Sista dagen i Frankrike

15/10 2009
Handlar på Carrefour. Lämnar Arcachon och åker för att se Europas högsta sanddynor – Dune de Pyla. Mäktigt. Det blåste nordliga(?) isvindar, men vi gick upp för den trappa som leder en bra bit upp till toppen. En magnifik utsikt runt i en kristallklar luft.

Vi fortsätter till Biarritz, där vi möter Irene och Timo, som vi haft kontakt med före och under resan. Eva-Karin, som bor i närheten, kommer förbi en stund. Vi bestämmer att vi ska åka den här vägen hem, för här finns mycket att se och göra. På kvällen planerar vi morgondagen tillsammans med Irene och Timo tillsammans med en flaska vin och några goda ostar..

Vi köper vin på Ch Loudenne och äter ostron i Arcachon

14/10 2009
Tejpade skadan på bilen innan vi lämnade ställplatsen i Hourtin.

Körde sedan på slingriga vägar tvärs över halvön till Chateau Loudenne, ett rosa vinslott. Vi blev väl omhändertagna där och fick nöjet att provsmaka några av deras viner. Vi köpte några flaskor rött vin från 2003 samt två vita, en från 2006 och en från 2007. Samma vin, olika år men med mycket olika karaktär. Man förutspår att 2009 blir ett mycket bra vinår, kanske t o m bättre än 2005.


Fortsatte till Ch Margaux, där vi räknat med en visning av slott och vinkällare. Så blev det inte, så vi nöjde oss med att ha sett ett antal pampiga slott på vägen.

Kör tillbaka tvärs över halvön till Arcachon. Vi cyklar in till centrum på kvällen för att äta en omgång ostron – det blev inte bara ostron utan även andra skaldjur. Man måste få njuta.

Golfdag

13/10 2009
Vi har lite bråttom att komma iväg till golfbanan. När vi ska backa för att tömma gråvatten så har trädet en gren som vi inte har spanat in, så därför blir det en buckla i plasten högst upp, längst bak i högra hörnet. En isolerad skada så det bör vara enkelt att fixa när vi kommer hem.


De första nio hålen var starkt kuperade, de övriga på plattare mark. Banan ligger i vacker terräng men den är i dålig kondition. En härlig golfdag i strålande sol och Arne vann över Ulla (!). Även på golfbanan ser vi bevis på att Saintes har varit en viktig stad under romartiden. På golfbanan finns det nämligen rester av en romersk akvedukt.
Efter golfen kör vi mot Royan och tar färjan över Gironde till en ställplats vid Hurdin, en helt nedstängd marina/semesterort.

Från La Rochelle till Saintes

12/10 2009
Vi är kvar i La Rochelle och det blir ännu en stadsvandring. Lunch som pic-nic i parken bredvid ställplatsen. Där sitter vi sedan kvar i solen, njuter och läser en bok. När vi senare återigen gick till turistbyrån så träffade vi ett par från Strängnäs! De gjorde också en kort visit i La Rochelle. I morgon vill vi spela golf så därför gick vi in på ett internetkontor och letade golfbanor och hittade en ca 6 mil bort. Vi åkte dit – till Saintes.

Här i Saintes har vi hamnat av en slump (vi valde golfbana). Väl framme upptäcker vi en antik stad från romartiden. Saines var en viktig knutpunkt från Lyon till havet med den enda bron över floden Charent. Här finns bevarat porten in till staden (triumfbåge), byggd år 19 e Kr, en amfiteater från första århundradet, ett gammalt nunnekloster och naturligtvis en katedral. Här kan man tala om historiens vingslag. Samtidigt imponeras vi än mer när vi läser namnen som varit involverade i stadens uppbyggnad: kejsaren Tiberius och hans son Drusus.

Cykling längs kanaler runt Coulon

11/10 2009
16 km cykeltur i nationalparken med våtmarksängar, utdikningar och kor. Det är rena meditationen att cykla omkring på landet på det här sättet.

Åker vidare 7 mil till La Rochelle, en kuststad norr om Bordeaux. Vi tar en promenad in till gamla centrum, Varmt, ca 20 grader och mycket folk är ute och promenerar på söndag eftermiddag. La Rochelle är en gammal stad med arkader och många affärer. Syns att det är en handelsstad. Längs gamla hamnen är det massor av uteserveringar och vi måste bara ta en öl och se på alla som strosar förbi.

Pointe du Raz – allra längst ut i havet i Bretagne

9/10 2009
Vi står längst ut vid havet i Bretagne, Pointe du Raz, efter en halv dags körning från Cancale. Vilken otrolig natur vi står mitt i! Man kan tänka sig hur det känns att vara här när höststormarna dånar in från Atlanten. Det klarnar som vanligt upp på eftermiddagen, så att vi hann ta en skön promenad till fyren längst ut på udden. Nu regnar det igen, men det gör ju inget så länge vi kan vara inne.

Sitter och kollar kartor och böcker. I morgon vänder vi söderut och hoppas med det vara borta från regnet. Nästa mål är våtmarkerna Poitevin. Vi ska dessutom lösa några problem: t ex tvätta och få tillgång till internet för att lägga ut det vi skriver i bloggen. Vi känner oss just nu ganska isolerade från omvärlden utan tillgång till nyheter.

Från St Vaast la Hougue till Cancale – två stora ostronstäder

8/10 2009
Började dagen med en rejäl promenad förbi kapellet i St-Vaast och ut mot la Hougue. Kapellet kändes genuint för en fiskeby i Bretagne med minnestavlor över sjömän som inte återvänt från havet. Fästningen la Hougue är från 1600-talet. I den finns kanontorn inlagda från andra världskriget. Fästningen verkar fortfarande vara militärt område.

Det var ebb igen på morgonen med samma intensiva traktortrafik från ostronbankarna.

Vi lämnar den här mysiga orten och drar mot Bretagne. Mål Cancale – vi vill ha mer ostron. Vi valde att köra förbi det berömda Mont-St-Michel-klostret, eftersom vi besökte det för två år sedan. Men det är mäktigt att se det på långt håll. Vi missade Cancale för två år sedan, så därför är vi angelägna att komma hit till den viktiga ostron-staden (enligt romarna) Vägen till Cancale åker vi genom ”grönsakslandet”. Nu vet vi var purjolöken kommer ifrån. För det mesta åker vi på stora vägar, men bitvis tar ”Ingrid” oss ut på riktiga vischan. Cancale stämde inte med den bild vi hade skapat. Det var inte det pittoreska fiskeläget som vi drömt om. Men vi gick i alla fall ut och åt en bra middag med ostron som förrätt.

Sant – Mere – Eglise, den första staden som befriades av de allierade styrkorna

7/10 2009
Det regnade på morgonen som vanligt. Körde direkt till Sante-Mere-Eglise för att upptäcka att museet Airborne stängde för lunch om en dryg halvtimme. Tröstade oss först med en croissant, sedan åt vi en lätt lunch innan vi gick tillbaka till museet.
Sante-Mere-Eglise var den första staden som befriades från tyskarna av amerikanska 82:a fallskärmsdivisionen. Det var ett viktigt steg av den fortsatta landstigning i Normandie.

Nattens ställplats hittar vi i hamnen i St-Vaast-la-Hougue. Vi står intill enorma ostronodlingar. De syns nu när det är ebb. Promenad på byn. I den kända butiken Maison Gosselin köpte vi några flaskor 15-årig Calvados, som kanske kan bli bra julklappar.

Tapisserie de Bayeux

6/10 2009
Vi fortsätter med att köra västerut i Normandie. Det är Ullas kördag. Liksom igår är vägarna krokiga – vi väljer att köra på sådana. På en del ställen går vägen genom lövtunnlar, som har höstfärger (vi kan förståss inte köra så fort) genom byar med korsvirkeshus. Vårt mål för första etappen idag är Bayeux. Vi ser den berömda tapeten. Sylvia, en god vän, tipsade om den i somras. Hade hon inte gjort det hade vi nog inte kommit på att se den. Fantastiskt! Den visar Wilhelm Erövrarens invasion av England 1064 – en historiskt betydelsefull händelse. Tapeten är 70 meter lång och beskriver slaget, som skedde under en enda dag. Den är broderad och färgerna är fint bevarade. 1000 år efter en händelse kan vi alltså genom berättelsen på en broderad tapet lära oss om vad som hände. Kan inte ungå att jämföra med hur vi idag kan följa ett krig i realtid! Vad händer med dessa bilder om 1000 år?
Vi kan inte motstå en ”Flan” – ett bakverk – innan vi gör vår stora veckohandling på Carrefore. Går igenom hela affären och kommer ut med kött, fisk, grönsaker, frukt, två boxar vin och en salladsslunga (!). Totalt ca 1000 kr.
Åker till en närliggande ställplats i centrum av Arromanche-les-Bains. Också en historisk ställplats men från andra världskriget. Här finns betongklumpar från en hamn som byggdes upp efter ”Dagen D”. Liksom förra gången vivar här (för två år sedan) blir vi lite nedstämda.
Äntligen lite sol, så att vi kan promenera på den långgrunda stranden.

Varje sen eftermiddag den senaste veckan har det faktiskt varit uppehållsväder. Annars har det regnat mycket – men varmt. Nu, kl 21 är det en ljummen kväll, 21 grader!
Efter fiskmiddagen tar vi en kvällspromenad.

Utmed kusten i norra Normandie till Le Havre

5/10 2009
Vi vaknar efter en hel natts regnande. Det fortsatte att regna från och till under hela dagen – men varmt, ca 17 grader. Körde vidare utefter en både vild och otroligt vacker kust, Côte d´Albatre (alabasterkusten), med de vita kalkklipporna och det mjölkvita havet, som ibland går över i azurblått eller grönt. Via Dieppe, Fecamp och Etretat till Le Havre. Orienterade efter vår nyinköpta Michelin-karta och kunde då söka de vägar som hade grön markering för vacker väg. I det här vilda landskapet kunde vägarna ibland påminna om körning på serpentinväg i Alperna. I Etretat promenerar vi brant upp till Chapelle Notre-Dame de la Garde. Här har vi en fantastisk utsikt mot Falaise D´Aval – en klippa som eroderat till en båge. Den är ofta avbildad i guideböcker.

I Le Havre parkerar vi i hamnen. Det är nära för en citypromenad. Vi vill se de kvarter som ritats av arkitekten August Perret på 50-talet. Han använde standardmått i sitt arbete. Resultatet blev lika balkonger, lika fönster och lika höga byggnader. Staden var helt sönderbombad under kriget.

Vi tar så småningom kväll vid ställplatsen i Honfleur. Vägen dit höll dock på att bli lång. Bron över Seine, Pont de Normandie, är betalväg och Arne hade glömt att ta bort ”undvik betalväg” i GPSen. Det höll på att kosta oss en nästan två timmar längre resa för att hitta en annan bro över Seine.

Det måste vara ett hårt arbete att köra husbil, läsa karta, kolla trafik och sevärdheter, smälta alla intryck…. För vi är så himla trötta när kvällen kommer. Dagboksskrivandet är bra eftersom man får tänka tillbaka på dagen, dessutom blir det ett trevligt samtal under middagen. Vi skriver varsin dagbok, sedan väver vi ihop våra intryck i bloggen.

Genom landskapet i le Nord

3/10 2009
Vi har en relativt kort etapp framför oss, 14 mil, varför vi ställer in GPSen på kortaste väg. Det leder till att vi får köra via den franska landsbygden, genom byar, små städer och några större städer på vägen till Peronne. På några ställen måste vi blunda för att det är skyltat max 3,5 ton och max 2,5 meter (lite trångt). Flera av byarna och småstäderna är utsmyckade med väldig blomprakt för att vara den 3 oktober.


På slutet av resan kör vi förbi ett antal krigskyrkogårdar och minnesmonument från första världskriget. Minnen från de stora slag som utspelades i det här området.







Väl framme i Peronne kom vi till en stängd camping. Panik, vi hade tänkt att få tillgång till internet. Fick tips om att det finns en camping till. Vi ställde in GPSen på den. Nästa chock. Det är världens största marknad i stan. Hela stan är blockerad, men vi tog oss fram – trångt var det.



Tog in på Camping du Port de Plaisance. Vi har tillgång till internet! Nu kan vi lägga ut det vi skrivit under veckan.

Hondschoote och Bergues

2/10 200
Vi står kvar i Hondschoote. Marknad runt kyrkan och framför stadshuset. Köper torsk och räkor, som vi sedan äter till middag.

Cyklar till grannstaden, Bergues, 13 km i motvind (”vem hittade på detta?”). Bergues är ytterligare en stad på UNESCOs världsarvslista – en medeltida stad med en intakt ringmur. Undrar vad det var för film som spelades in här med en brevbärare som cyklar runt.

Tillbaka till Hondschoote cyklade vi på halva tiden i medvind. Städning av husbil och lite cykelfix sedan. Vi har ännu en skön kväll här i Hondschoote.

Reflektion: Tänk att vi orkar att cykla nära 3 mil – känner oss riktigt tacksamma för att vi klarar av det. En annan sak som vi också känner: Livet i husbil blir så ”enkelt”. Det kan snabbt bli stökigt, men det går lika snabbt att få ordning. Och så är vi så nära varandra hela tiden!

Brügge

1 okt 2009

Vid frukosten kollar vi in den hungriga grisen. I natt har det regnat – hösten är här. Mot Brügge, bara några få mil. Tips till er som ska hit: det finns en stor ställplats vid Bussbanhof, söder om staden. Den har två avdelningar – en för övernattning och en för dagsbesök. Promenadavstånd in till staden.

Det här är en vacker medeltidsstad, som finns på UNESCOs världsarvslista, naturligtvis är det många turister här liksom många skolungdomar. Här måste vara trångt på gatorna under sommaren. Genom det historiska centrumet flyter en kanal. Massor av butiker som säljer spetsar och choklad. Köper vår första julklapp till en matglad vän.

Körde sedan utmed kusten för att se havet (Nordsjön) igen. Det var bara det att det var en stor vall, sanddyner, mellan oss och havet. Därför stannade vi i De Haane och tog en lång promenad längs stranden. Härligt med blåsten och havet – Ulla måste naturligtvis smaka på saltvattnet.



Slutmålet för dagen var ställplats Hondschoote alldeles på andra sidan gränsen till Frankrike. Vi åt kyckling med smörbräserade endiver till middag. Det är härligt att frossa i säsongens grönsaker, kostar ingenting.

Från Gouda till bondgård i Belgien

30/9 2009




De Sint Janskerk, Johannes döparens kyrka, är Hollands längsta kyrka, 123 meter. Det är inte det som imponerar, det är alla glasmålningar med motiv från nya testamentet, Jesu födelse och framåt. Vad som är än mer imponerande är att skisserna till de här målningarna också finns bevarade - kilometervis med kapper – allt från 1500-talet. Skisserna finns att se på Goudas museum, där man också får ta del av den restaurering som pågår. Påbörjades 2005 och beräknas vara klar 2010. Inför andra världskriget plockades alla fönster ned och gömdes undan.


En mycket intressant förmiddag. Gouda är värt en omväg. Hade det varit ett annat väder hade vi nog stannat ytterligare en dag och cyklat på någon av de cykelleder ut på landsbygden och utmed alla kanaler. Fick i alla fall med oss en bit av en underbart god Goudaost.

Vi sätter kurs på Brügge i Belgien. Efter ca 20 mil står vi nu i härlig lantlukt mitt ute på belgiska bondvischan. Alla faciliteter finns men inte så som vi föreställt oss att det ska se ut på en ställplats. Runt oss finns en mängd smådjur – en gris, många höns, getter och några ponnyhästar. Det här är en bondgård med ett värdshus – D´Halve Maene i Beernem. Vilka överraskningar vi får vara med om!

En reflektion när vi körde hit; Tur att vi får köra bara 80 km/tim i Holland med vår bil (har vi just upptäckt). Runt Amsterdam, Rotterdam och Haag är det massor av motorvägar och trafiken är stark. Känns lite lagom att köra 80. Sedan kan man ju undra hur stor del av Hollands areal som består av motorvägar….

Amsterdam dag 2

29/9 2009
Besöker van Gogh-museet, en pedagogisk beskrivning av hur den unge Vincent van Gogh utvecklades från konstnären med holländsk bakgrund, mörka motiv till den van Gogh vi ofta tänker på med sina solrosor och andra ljusa stilleben och landskapsmotiv.
Lunch på en liten kineskrog i ”Red light district”. Även på dagen exponerar flickorna sina kroppar i skyltfönstren. Sorgligt att se.
Tillbaka till campingen och vi skickade en del mail om vår blogg.
Satte kurs mot Gouda. Oerhört tät trafik ut från Amsterdam, trots sex filer i varje riktning! Kom så småningom till N107, som går längs en mycket vacker kanal. Stannar på en ställplats i Gouda, parkeringen Kleine Amerika. Vid en kort kvällspromenad kan vi konstatera att den här staden har en gammal stadskärna med massor av krogar och affärer. Ska bli roligt att se mer av den i morgon.