5/10 2009
Vi vaknar efter en hel natts regnande. Det fortsatte att regna från och till under hela dagen – men varmt, ca 17 grader. Körde vidare utefter en både vild och otroligt vacke
r kust, Côte d´Albatre (alabasterkusten), med de vita kalkklipporna och det mjölkvita havet, som ibland går över i azurblått eller grönt. Via Dieppe, Fecamp och Etretat till Le Havre. Orienterade efter vår nyinköpta Michelin-karta och kunde då söka de vägar som hade grön markering för vacker väg. I det här vilda landskapet kunde vägarna ibland påminna om körning på serpentinväg i Alperna. I Etretat promenerar vi brant upp till Chapelle Notre-Dame de la Garde. Här har vi en fantastisk utsikt mot Falaise D´Aval – en klippa som eroderat till en båge. Den är ofta avbildad i guideböcker.
Vi vaknar efter en hel natts regnande. Det fortsatte att regna från och till under hela dagen – men varmt, ca 17 grader. Körde vidare utefter en både vild och otroligt vacke
r kust, Côte d´Albatre (alabasterkusten), med de vita kalkklipporna och det mjölkvita havet, som ibland går över i azurblått eller grönt. Via Dieppe, Fecamp och Etretat till Le Havre. Orienterade efter vår nyinköpta Michelin-karta och kunde då söka de vägar som hade grön markering för vacker väg. I det här vilda landskapet kunde vägarna ibland påminna om körning på serpentinväg i Alperna. I Etretat promenerar vi brant upp till Chapelle Notre-Dame de la Garde. Här har vi en fantastisk utsikt mot Falaise D´Aval – en klippa som eroderat till en båge. Den är ofta avbildad i guideböcker.I Le Havre parkerar vi i hamnen
. Det är nära för en citypromenad. Vi vill se de kvarter som ritats av arkitekten August Perret på 50-talet. Han använde standardmått i sitt arbete. Resultatet blev lika balkonger, lika fönster och lika höga byggnader. Staden var helt sönderbombad under kriget.
. Det är nära för en citypromenad. Vi vill se de kvarter som ritats av arkitekten August Perret på 50-talet. Han använde standardmått i sitt arbete. Resultatet blev lika balkonger, lika fönster och lika höga byggnader. Staden var helt sönderbombad under kriget.Vi tar så småningom kväll vid ställplatsen i Honfleur. Vägen dit höll dock på att bli lång. Bron över Seine, Pont de Normandie, är betalväg och Arne hade glömt att ta bort ”undvik betalväg” i GPSen. Det höll på att kosta oss en nästan två timmar längre resa för att hitta en annan bro över Seine.
Det måste vara ett hårt arbete att köra husbil, läsa karta, kolla trafik och sevärdheter, smälta alla intryck…. För vi är så himla trötta när kvällen kommer. Dagboksskrivandet är bra eftersom man får tänka tillbaka på dagen, dessutom blir det ett trevligt samtal under middagen. Vi skriver varsin dagbok, sedan väver vi ihop våra intryck i bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar