Bahia Camping Santa Pola

Vi har nu stått på campingen här i sex dagar. Vill man träffa svenskar då är det här stället. Det står uppskattningsvis 60-70 bilar här. I morgon flyger vi hem, parkerar bilen precis som förra året strax söder om Elche. Det känns tryggt att stå där, bilen är noggrannt vaktad av två stora hundar. De är av en storlek som man inte skojar med. Det känns dessutom som om de inte har så mycket humor.

Det har varit en skön vecka med cykling och stavgång varje dag. Vädret kan närmast jämföras med en halvbra svensk sommar. Tänk då på att om en vecka är det jul.

På Lucia samlades alla svenskar på den del av campingen där vi står till Luciakaffe. Vi hann bara stanna motorn på bilen innan vi blev inbjudna. Många står här hela vintern, sept/okt till april, och har gjort så under många år.

I söndags lånade vi en bil och körde söderut till Torrevieja och camping Lo Monte i Pillar de Horadada, en nybyyggd femstjärning camping. Flott. Där finns inomhuspool, spa och gym.

Vi får se om vi åker dit när vi kommer ner hit igen den 5 februari 2013.

Granada

Vi har varit här i två dagar. Återkommer.

Archidona

Söndag den 9 december 2012.

Vi orkade inte hela vägen fram till Granada, det är cirka åtta mil kvar.

Archidona är en av alla dessa byar som klättrar på bergssidan med branta smala gator. Högt ovanför byn uppe på en spetsig topp ligger en fästning med en ringmur runt. Förefaller helt ointaglig.

I Archidona finns en åttakantig Plaza Ochavada från 1780-talet i fransk stil. Här inrymdes ursprungligen stadshus och andra centrala funktioner.

 

 



Alcoutim

En gränsstad mot Spanien vid floden Guadiana som haft stor betydelse för Portugal genom århundradena.

Efter att ha ställt bilen tar vi en promenad ner på byn. Då möter vi en procession som är ute och bär på Jungfru Maria. De kommer sedan tillbaka till den lilla staden med kyrkan. Vad man högtidighöll lyckades vi inte lista ut.

 

 

Tvärsöver floden ligger den spanska staden Sanlucar. Det är några hundra meter mellan städerna tvärsöver floden, men att åka bil emellan blir det en utflykt på åtta mil, delvis på små vägar.

Alcoutim var centrum för smuggling under tidigare århundraden. Den här soldaten vaktar över floden. Bakom honom syns Sanlucar.

Staden har på grund av sitt läge och sin hamn intagits av fenicier, greker, romare och morer innan de kristna katolikerna kom hit på 1200-talet.

Den här fransmannen kom sakta glidande. Det här är en förbindelse mellan Atlanten och Medelhavet. Vi såg många segelbåtar här. Betyder det att det är segelfri höjd hela vägen?

Militären har haft stor betydelse och påverkan på stadens utveckling. Här finns en gammal försvarsborg från 1300-talet.

På vår morgonpromenad mötte vi de här "kompisarna".

Farväl till Fuzeta

Nu lämnar vi Fuzeta efter att ha stått här i två och en halv vecka. Christer och Solveig lämnade redan igår.

Det är tredje året vi är tillbaka här. För varje gång har vi stannat lite längre. Vi trivs, det är en camping som ligger nästan inne i en liten genuin portugisisk stad. Här är det inte turisterna som dominerar.

På campingen är det mest fransmän och holländare. Några få svenskar och norrmän.

Vi uppskattar också möjligheten att promenera bort över saltängarna. Det finns cykelvägar till Tavira, Olhao och Faro.

På luncherna kan man äta hur mycket grillad fisk man vill vid saluhallen och fiskehamnen. Enda krydda, salt.

Olhao på cykel

Ännu en dag på våra cyklar. Olhao var dagens mål. Med husbil i Europa är våra cyklar ett perfekt komplement. Vi får se mycket mer än om vi bara hade våra fötter att gå med.. Till Olhao är det ungefär 15 km. Nästan framme var det dags för en liten injektion café espresso.

Framme i Olhao får Arne punktering på framhjulet. Med turistbyråns hjälp hittar vi en cykelaffär som kan hjälpa oss. Ny slang monterad på plats kostar fyra euro., billigt.. Vi passade också på att köpa en ny pump.

Ställplatsen nere vid fiskehamnen är fullbelagd som vanligt. Den har ju ett centralt bra läge om man vill besöka Olhao. Ett par svenska bilar stod det här.

Innan vi lämnar Olhao för att cykla tillbaka till Fuseta tar vi ett varv i kvarteren bakom fiskehamnen. Vi hade några dagar tidigare fascinerats av all graffitti som finns här.

Bloco Esquerda

 

 

 

Det Portugisiska Marxistpartiet tycker att kapitalet och de stora länderna i Europa tar pengarna från Portugal och spelar med dem. Portugiserna får betala. Partiet har en plats i EU-parlamentet

 

De här affischerna finns i en sparsam upplaga ute på stan.

 

 

.

Med cykel till Tavira

Efter att tvätten var klar och hängd satte vi oss på cyklarna för att cykla till Tavira, en utflykt på 38 km ToR. Det är fantastiskt med de här cykelvägarna som går utefter hela Algarvekusten. Man cyklar ute på saltängarna på rena cykelvägar eller på vägar med väldigt lite biltrafik. Hit till Tavira var det inte heller så många ilskna hundar i trädgårdarna. Skönt tycker vi.

Framme i Tavira var det dags för en enkel lunch på ett café innan vi vände tillbaka.

 

 

 

 



Väderprognosen för idag var solsken, men det ändras väldigt snabbt. Det blev grått och lätt duggregn när vi var nästan tillbaka hemma. Vi hann ta in tvätten.

Lunch i Pinheiro

Halvvägs utmed cykelvägen till Tavira ligger det en underbar liten grillrestaurang, Mariqueira Fialho. På den här restaurangen är de flesta portugiser. Turisterna hittar inte hit. Det är enkelt med pappersdukar på borden. De flesta äter fisk eller skaldjur, vi åt först en fisksoppa, sedan dorada.

Grillkocken har hela tiden fullt upp.

Igår fick besök av goda vänner från Mariefred, Ing-Marie och Claes. De har varit i Huelva och spelat golf en vecka. Nu var de på väg till Faro för att flyga hem. Vi åt lunch tillsammans.

Brocante

Första söndagen i månaden är det loppmarknad i Fuseta. Det är på gatorna runt campingen. Vi tycker det är skönt att kunna gå ut och konstatera att vi inte behöver någonting, ingen plog, verktyg, elgrejer eller glas och porslin av diverse slag.

Den värsta röran stod väl en skrothandlare för. Det såg ut som om han bara hällt ut ett lager av skrot på trottoaren. Undrar om det över huvud taget går att hitta något där.

Andra hade specialiserat sig t ex på vågar

eller glas av olika slag.

Utflykt till Faro

Ett stadigt fint väder med solsken och inga moln är tillbaka. Lite kyligt i vinden kanske, men vad kan man begära. Med pensinärsrabatt tar tåget oss till Faro ToR för 2,10 euro, billigt.

När vi väntar på stationen i Fuseta studerar vi hur en man hänger om all torkad fisk som hänger på ett av taken. Det finns alltid torkad fisk i affärerna. Varför är man så bunden till det när det samtidigt finns så stor tillgång till färsk fisk?

Framme i Faro promenerar vi runt på gågatorna med alla affärer, i gamla stan med sin ringmur och i den stadsdel närmast stationen som är byggd på 1700-talet. Ulla köpte en modern, lätt dunjacka. Efterlängtad.

Vi besökte två av stadens kyrkor. Först Sao Pedro, som är Faros församlingskyrka tillägnad fiskarnas skyddshelgon, Petrus.

Sedan Igreja do Carmo, en barockkyrka med mycket bladguld.

I den kyrkan finns också ett benens kapell där väggarna pryds med skallar och ben från munkarnas gravplats. Makabert, och varför?

Sedan drog vi till den gamla historiska staden, omgiven av en ringmur. Vi gick in via Arco da Vila, byggd på 1800-talet. Hit hade också storkarna hittat.

Det gamla biskopspalatset.

Ulla har varit vår duktiga guide idag.

Fuseta

Nu har vi varit på campingen i Fuseta i fyra dagar, dock inte lika länge som den träpanelsklädda holländska husvagn som står vid entren.

Det första vi gjorde när vi kom hit var att gå till saluhallen för att handla fisk, kött och grönsaker. Öppen varje förmiddag. Idag åt vi kycklingfile, små naturliga. Stor skillnad på de broilerfileer man hittar ibland. De två som syns på bilden är våra grannar på campingen, ett par från Eskilstuna. Det visste vi inte när vi tog bilden.

Solveig och Christer har kommit ifatt oss igen. Vi äter grillad fisk på trottoaren utanför ett av ölställena som finns nere vid saluhallen och fiskehamnen. Fisk rakt upp och ner, utan krusiduller, jättegott.

Olhao

Vi har stått på ställplatsen i Olhao två nätter. Innan vi sätter oss i bilen och kör iväg gäller en snabb marsch utmed strandpromenaden.

Saluhalarna är öppna alla förmiddagar i veckan utom söndagar. I den ena hallen säljer man kött och grönsaker, i den andra fisk. En del av den fisken kommer direkt från någon av de små fiskebåtar som varit ute på morgonen.

I Olhao, på vissa ställen, finns det väldigt mycket graffitty. En del av den är otroligt välgjord. Det verkar som om den till vissa delar uppmuntrats. Det finns en del porträttmåleri som är klart imponerande.

Nästa stopp på vår resa är campingen i Fuseta. Det är en by som vi lärt oss tycka om. Den är inte alls turistisk, det är snarare en håla. Här finns massor av "hål i väggen" där  det döljs olika slag av verksamheter, café, liten butik, ölbar, en mindre restaurang eller något annat. Det är tredje gången vi stannar här.

På vägen passar vi på att först byta strålkastarlampa. Det försökte vi göra själva för någon vecka sedan utan att lyckas. Måste det vara så svårt att byta en glödlampa på en modern bil. Mekanikern var tvungen att delvis skruva loss hela strålkastaren för att klara av bytet. Torkarblad bytte vi också.

Sedan körde vi upp till Quelfes och fyllde en svensk gasolflaska.

Alte

Vi tar en omväg till Olhau via Alte en liten vacker by som ligger uppkrupen på en en kulle några mil in från kusten. Här finns en underbar liten kyrka och några vattenfall. Åk hit, det är väl värt en omväg.

Nossa Senhora da Assuncão, byns kyrka byggd på 1500-talet.

Intreiören i kyrkan är väldigt annorlunda.

När gjorde man sådana här soffor? 1800-tal? De finns uppe vid Fonte Grande, källan till floden som rinner igenom byn.

Nu står vi på ställplatsen i Olhao tillsammans med en svensk bil och tre franska.

Christer fyller år

Vår reskamrat fyller år idag. Vi uppvaktar på 70-årsdagen med en flaska cava. Den hoppas vi kan komma till nytta vid jul eller nyår.

 

 

Sedan gav vi oss av på encykeltur utmed Algarves sandstränder bort mot Albufeira. Väster om Faro består kusten bara av en enda stor sandstrand.