Lite statistik

Sammanlagt höst och vår har vi varit ute fem månader, eller 150 dagar. Vi har kört ca 1200 mil under den här tiden. Vi har fricampat en tredjedel av tiden. Övriga 100 dagar har vi tillbringat på i huvudsak fem campingplatser.

Bloggbok

Har hittat en intressant tjänst att förvandla reseblopggen till ett personligt fotoalbum och resedagbok på www.bloggtillbok.se . Man får bloggen utskriven i rätt ordning tidsmässigt i A5-format. Vi började med att skriva ut vår första resa, "Utmed Atlantkusten". Nu fortsätter vi med att skriva ut våra övriga resor.

Hemåt

Onsdag den 18 april 2012

Nu är vi verkligen på väg hem, men vi ska hälsa på söner i Sävsjö och Borensberg. Det sista vi gör innan vi kör hem på riktigt är att träffa Husbilsvännerna på Domsands båtklubb, strax nörr om Jönköping.

På onsdagen den 18 april kommer vi hem. Våra snälla grannar bjuder oss som vanligt på middag när vi kommer hem från våra resor. Det är toppen, vi blir dessutom snabbt uppdaterade på aktuellt skvaller.

Bourg på Fehmarn

Torsdag den 12 april 2012

Idag har vi tillbringat hela dagen på en enda motorväg i Tyskland, A1. Mycket vägarbeten främst mellan Bremen och Hamburg. A1 håller på att byggas om till sexfilig motorväg hela vägen mellan Lübeck och Bremen.

Regn från och till under hela resan.

Vår kära navigator, Ingrid, klarade oss antagligen från att hamna i en tre km lång kö, efter en svår trafikolycka, genom at leda oss förbi på diverse småvägar.

Framme i Bourg gick vi ut och drack en kall tysk pils. Jättegott. Vi köpte också tysk käsetarte att bjuda sonen på i Sävsjö.

Wülfreuth

Onsdag den 11 april 2012

Vi kom inte så långt innan det var dags för lunch. Vi började dagen med att handla på Carrefoure. Efter det körde vi till Chouilly för att köpa champagne av Roland Champagne. Vi blev bjudna på den här champagnen i Cannes på vägen ner till Spanien.

Det tog oss en stund att hitta det här lilla vinhuset. Det är betydligt oansenligare än några av de vinhus vi såg på Avenue de Champagne igår. Vi möttes av en gammal tant, vi fick komma in i hennes kök för att köpa champagne. Hon tog inte kort, och närmaste bankomat fanns fem km bort. Våra hopskramlade kontanter räckte bara till fem flaskor, synd.

Dagen avslutades så småningom i Wülfreuth efter att ha kört genom tre länder; Frankrike, Belgien och Tyskland

Epernay

Tisdagen den 10 april 2012.

Vi startar efter en något tidigare frukost än vanligt. Ulla börjar köra, det blir mycket småvägar först, innan vi hittar röda vägar på kartan. Utan GPS skulle det inte gå att ta sig fram så här på franska landsbygden. Det är spännande.

Vi upplever något mindre vår idag, men i vägrenar och diken blommar gullvivor och vitsippor. Närmast vägbanan växer det maskrosor.

Det ser ut att vara en bördig bygd vi kör igenom med spannmålsodling på stora , vidsträckta arealer. Rapsen blommar. När vi närmar oss champagne och Epernay tar naturligtvis vingårdarna över.

Under dagen korsar vi både Loire och Seine. Det märks att vi är i ett område av Frankrike där de stora slotten finns. Vi kör förbi flera av dem..

Vi kommer till Epernay under tidiga eftermiddagen. Efter att ha ställt ifrån oss bilen letar vi upp Avenue de Champagne. Här ligger de stora champagnehusen. Störst är Moet Chandon, men där måste man förhandsboka ett besök eller en guidad visning.

Längre ner på avenuen ligger Mercier, grundat av Eugene Mercier 1858. Redan år 1872 byggde han en vinkällare trettio meter ner i kalkberget. Den består av 47 tunnlar med en sammanlagd längd av 18 km. Vi åkte ett laserstyrt genom vinkällaren. Alla dessa tunnlar har hackats ut för hand och all sten har släpats ut med hästar. Ett imponerande arbete.

Eugene Mercier måste varit ett PR-geni. Till Vätldsutställningen i Paris 1989 lät han tillverka ett gigantiskt vinfat i ungersk ek. Det rymde 200 000 flaskor vin, och det hade gått åt 150 ekar för att tillverka det.

Det här stora vinfatet drogs av 24 oxar till Paris. Som förstärkning hade man 18 hästar som hjälpte till i de högsta backarna. För att komma fram var man tvungen både att förstärka broar och att lösa in hus som revs.

Till Världsutställningen 1900 skapade Mercier världens första reklamfilm. Den var två minuter lång och hade tagit två år att ta fram.

Det finns många pampiga champagnehus utefter Avenue de Champagne.

Senare på kvällen kommer det regn som vi väntat på under dagen.

Nuan-le-Fuzelier

Måndag den 9 april 2012, Annandag Påsk

Vi sover över i ett litet sömnigt samhälle några mil söder om Orleans utmed väg D2020. Det är fyra bilar som valt att stanna på den här lilla parkeringen.

Det blev lite stökigt för oss att komma igenom Bordeaux. Vi råkade ut för en deviation, som vi tappade bort skyltningen av.

Våren är tillbaka med gullvivor i vägrenen och gröna blad på träd och buskar. Härligt, det här vill vi ha med oss hem.

Min smartphone fungerar! Varför? Vad var det för fel?

Nu startar vi hemåt

Imorgon, måndag, på annandag påsk startar vi vår hemfärd. Vi stannar troligen upp i Reims lite grand. Mycket mer vet vi inte. Om vi hittar WiFi vet vi inte heller.

Min nya smartphone har dessutom fått totalspel. Den är ju annars mycket lättare att ta med den på ett fik med WiFi och kolla mail, väder och nyheter. Så var det tänkt så länge den fungerade. Vi har gjort oss beroende av tekniska hjälpmedel och vi vill vara ständigt uppkopplade.

Arès

På långfredagen flyr vi från ett regnigt sydfrankrike. Vi räknar med att om vi kör upp mot Bordeaux-trakten klarar vi oss bättre. Här bör vi ligga mellan regn i norr och regn i söder. Vi behöver tvätta och tar in på en liten camping, La Canadienne, i Arès. Vi är nu i nordöstra hörnet av Bassin de Arcachon.

Vi somnar på kvällen med kraftig åska och regn. Det regnar hela natten och en stund på förmiddagen. Tvättprojektet fungerar tack vare modern tvättutrustning.

På påskafton var det en påskparad för barnen i Arès.

Den slutade nere vid stranden där man brände en mansdocka till barnens stora förtjusning. Vi vet inte varför och vad symboliken är.

Det är sparristid i Frankrike så vad kunde det bli annat än sparris till förrätt och jordgubbar till desert på påskafton.

Runt lagunen har det byggts åtta mil cykelväg, säker och väl avskild från övrig trafik. Det är dessutom inga backar, lättcyklat alltså om man inte får för mycket motvind.

Vi cyklade ner till Lanton. I Port de Cassy åt vi Moules Mariniere på en restaurang i hamnen. På hemvägen stannade vi till och blandade oss med söndagsflanörerna i Andernos le Bains. Det känns så trivsamt med mycket folk på söndagseftermiddagen. Alla affärer, caféer och restauranger är öppna.

Vieux Boucau

Torsdag den 5 april 2012

I Pamplona ställde polisen upp med väckningsservice. Klockan åtta knackade det på bilen, där stod en polis. Vi hade ställt oss på den del av parkeringen som var reserverad för boende. Snällt och vänligt blev vi ombedda att flytta. Vi bad om en timma, det fick vi.

Då startade vi med sikte på en camping i närheten av Biarritz. Vi körde N121 ner till kusten, en bra och mycket vacker väg ner i en dalgång med en flod i botten.

Det regnade och prognosen talade om mer regn, så vi gav upp det där med campingplats och tvätt. Vi sökte istället en ställplats norr om Biarritz.

Vieux Boucau är en gammal fiskeby. Runt den byn har det byggts en stor semesteranläggning med boende restauranger och butiker. Här finns det tre stora parkeringar, enbart avsedda för husbilar.

Pamplona

Onsdag den 4 april 2012

Efter museebesöket körde vi till Pamplona med kort uppehåll i Logroño för bunkring.

Utefter vägen såg vi många pilgrimsvandrare som var på väg från Pau i franska Pyreneerna till Santiago de Compostella i Spanien. För de som går hela vägen är det en vandring på ca sjuttio mil.

Vi står nu på en parkeringsplats alldeles utanför den gamla stadsmuren. Det är bara en kort promenad upp till gamla stan. Det är här det är tjurrusning.

På turistbyrån upptäcker vi att det är en konsert i katedralen ikväll, Coral San José Abesbatza, Stabat Mater av Karl Jenkins. En fantastisk konsert visar det sig och dessutom i verkligt fin miljö. En kulturell dag idag.

Före konserten blev det enkel middag på en tapasbar.

Museum of Human Evolution

Onsdag den 4 april 2012

Sierra de Atapuerca är en bergskedja alldeles utanför Burgos. Där har man vid utgrävningar funnit lämningar efter människor och våra förfäder sedan en miljon år tillbaka. Man har fynd av Homo antecessor, Homo heidelbergensis och Homo sapiens. Med de här fynden som grund har man sedan byggt upp ett museum som beskriver människans och hennes företrädares utveckling under sjuttio miljoner år.

Det här kanske är Europas modernaste museum, ett museum där man använder all modern teknik för att presentera ämnet. Bara det här museet gör det värt att besöka Burgos.

Burgos

Tisdag den 3 april 2012

Om det var kyligt i Guarda i morse, så är det kallt här i Burgos. Hela dagen har det legat ett grått töcken över landskapet, så vi valde att göra dagen till en transportdag.

I Burgos står vi på en parkering ganska centralt tillsammans med bl a några holländare. Vi har hunnit med en promenad ner på stan och bl a besökt turistbyrån, vårt standardmål nummer ett i alla nya städer.

Katedralen var stängd för dagen så vi kunde bara se den på avstånd. Det här är en trivsam stad med mycket affärsgator och liv och rörelse. Vi borde nog stanna lite längre här, inte bara en natt.

Motorvägar med elektronisk vägavgift i Portugal

Tisdag den 3 april 2012

Innan vi lämnade Portugal ville vi vara ärliga och betala det vi under de två senaste dagarna kört på motorvägar. Det är så att landet förutom tidigare betalvägar också avgiftsbelagt många (alla?) motorvägar. Det vi hörde först var att vi måste betala inom fem dagar på ett postkontor.

Vi letade upp postkontoret i Guarda. De skakade bara på huvudet. På polisstationen hänvisade man till att vi skulle kunna betala i gränsstaden Vilar Formosa. Väl framme där visade sig att postkontoret var stängt för siesta. Vi får väl se om vi får något krav hem till Sverige.

Det nya avgiftssystemet bygger på att man vid infarten till Portugal eller på ett fåtal ställen i landet köper eller hyr en elektronisk dosa som laddas med pengar. Jämför med Österrike där man har ett liknande system. Skillnaden är att på många bensinstationer utefter motorvägarna  kan man fylla på den österrikiska Go-Boxen.

Det finns också ett parallellt system avsett för turister där man inte har någon dosa utan istället betalar för obegränsad körning på motorväg i tre dagar. Enkelt för turister är det inte under några omständigheter.

Vart tog våren vägen?

När vi vaknar i Guarda är det svalt och ganska dimmigt. Hoppas det blir bättre när vi kör ner från bergen. Det ser annars ut som om vi kan vänta oss några dagars osäkert väder.

Vi lämnar Portugal under dagen. Efter deet har vi inget internet, utan måste förlita oss på WiFi.

Guarda

Guarda är portugals högst belägna stad, 1000 m över havet. Lite kyligt är det på de här höjderna., samtidigt som vi upplevt mycket vår att ta med hem. Vi har kört genom stora äppelodlingar som blommar just nu.

Övernattning vid kommunala idrottsanläggningen.

Semana Santa i Obidos

Med ren tur valde vi att stanna över natt i Obidos, en av Portugals vykortsstäder. Här firas dessutom Semana Santa, den heliga påskveckan stort varje år.

Ulla sitter vid stadens skampåle.

Stadsporten med sitt kakel från 1700-talet.

Semana Santa började firas redan på lördagkvällen, dagen före palmsöndagen med med en mindre procession med fackeltåg. Stadens gatubelysning släcktes ner, och den enda belysning som fanns var facklor, som scouterna bistod med.

På söndagen förvandlades hela staden till ett enda stort gudstjänstrum genom att alla gator beströddes med kvistar och att det placerades ut högtalare vid alla kyrkor och på andra platser. Varje mässa eller annan aktivitet kunde på det sättet höras över hela staden. Det var de lokala scouterna som stod för hela den här logistiken.

Veckans stora procession var på söndagen. Den startade från Santa Maria kyrka.

Första man i tåget.

Mycket folk.

Sintra

Lördagen den 31 mars 2012.

Längst ner, djupt under stationen finns en parkering som är upptagen som ställplats. Det finns flera vägar ner, men är ändå svår att hitta. Första vägen vi hittade tyckte vi var för smal och valde att backa tillbaka. Det gick bra med hjälp av en vänlig polis som stoppade upp trafiken. Bästa nerfarten är från stadshuset, vilket han också tipsade om.

Efter att vi parkerat blev det elvakaffe på Café de Paris, vårt dyraste kaffe hittills. På väg till turistbyrån kom det en turistbuss som gick upp i bergen till Palacio de Pena. Den hoppade vi på.

Ferdinand av Sachsen-Coburg-Gotha lät bygga det här palatset i mitten på 1800-talet. Det har tidigare funnits ett kloster från 1400-talet på samma plats. Till palatset hör också en stor park. När Portugal blev republik 1910 blev det ett museum, bevarat som det såg ut när kungafamiljen bodde där.

Det är en mycket blandad arkitektur. Färgsättningen är påskgult och jordgubbsrött. Fick inte fotografera inne i slottet.

Kamelia som blommar i parken

Palacio Nacional de Sintra, som vi valde att inte besöka. Det ligger mitt inne i Sintra.

Sintra är väldigt mycket trappor, backar och restauranger.