Utflykt till Faro

Ett stadigt fint väder med solsken och inga moln är tillbaka. Lite kyligt i vinden kanske, men vad kan man begära. Med pensinärsrabatt tar tåget oss till Faro ToR för 2,10 euro, billigt.

När vi väntar på stationen i Fuseta studerar vi hur en man hänger om all torkad fisk som hänger på ett av taken. Det finns alltid torkad fisk i affärerna. Varför är man så bunden till det när det samtidigt finns så stor tillgång till färsk fisk?

Framme i Faro promenerar vi runt på gågatorna med alla affärer, i gamla stan med sin ringmur och i den stadsdel närmast stationen som är byggd på 1700-talet. Ulla köpte en modern, lätt dunjacka. Efterlängtad.

Vi besökte två av stadens kyrkor. Först Sao Pedro, som är Faros församlingskyrka tillägnad fiskarnas skyddshelgon, Petrus.

Sedan Igreja do Carmo, en barockkyrka med mycket bladguld.

I den kyrkan finns också ett benens kapell där väggarna pryds med skallar och ben från munkarnas gravplats. Makabert, och varför?

Sedan drog vi till den gamla historiska staden, omgiven av en ringmur. Vi gick in via Arco da Vila, byggd på 1800-talet. Hit hade också storkarna hittat.

Det gamla biskopspalatset.

Ulla har varit vår duktiga guide idag.

Fuseta

Nu har vi varit på campingen i Fuseta i fyra dagar, dock inte lika länge som den träpanelsklädda holländska husvagn som står vid entren.

Det första vi gjorde när vi kom hit var att gå till saluhallen för att handla fisk, kött och grönsaker. Öppen varje förmiddag. Idag åt vi kycklingfile, små naturliga. Stor skillnad på de broilerfileer man hittar ibland. De två som syns på bilden är våra grannar på campingen, ett par från Eskilstuna. Det visste vi inte när vi tog bilden.

Solveig och Christer har kommit ifatt oss igen. Vi äter grillad fisk på trottoaren utanför ett av ölställena som finns nere vid saluhallen och fiskehamnen. Fisk rakt upp och ner, utan krusiduller, jättegott.

Olhao

Vi har stått på ställplatsen i Olhao två nätter. Innan vi sätter oss i bilen och kör iväg gäller en snabb marsch utmed strandpromenaden.

Saluhalarna är öppna alla förmiddagar i veckan utom söndagar. I den ena hallen säljer man kött och grönsaker, i den andra fisk. En del av den fisken kommer direkt från någon av de små fiskebåtar som varit ute på morgonen.

I Olhao, på vissa ställen, finns det väldigt mycket graffitty. En del av den är otroligt välgjord. Det verkar som om den till vissa delar uppmuntrats. Det finns en del porträttmåleri som är klart imponerande.

Nästa stopp på vår resa är campingen i Fuseta. Det är en by som vi lärt oss tycka om. Den är inte alls turistisk, det är snarare en håla. Här finns massor av "hål i väggen" där  det döljs olika slag av verksamheter, café, liten butik, ölbar, en mindre restaurang eller något annat. Det är tredje gången vi stannar här.

På vägen passar vi på att först byta strålkastarlampa. Det försökte vi göra själva för någon vecka sedan utan att lyckas. Måste det vara så svårt att byta en glödlampa på en modern bil. Mekanikern var tvungen att delvis skruva loss hela strålkastaren för att klara av bytet. Torkarblad bytte vi också.

Sedan körde vi upp till Quelfes och fyllde en svensk gasolflaska.

Alte

Vi tar en omväg till Olhau via Alte en liten vacker by som ligger uppkrupen på en en kulle några mil in från kusten. Här finns en underbar liten kyrka och några vattenfall. Åk hit, det är väl värt en omväg.

Nossa Senhora da Assuncão, byns kyrka byggd på 1500-talet.

Intreiören i kyrkan är väldigt annorlunda.

När gjorde man sådana här soffor? 1800-tal? De finns uppe vid Fonte Grande, källan till floden som rinner igenom byn.

Nu står vi på ställplatsen i Olhao tillsammans med en svensk bil och tre franska.

Christer fyller år

Vår reskamrat fyller år idag. Vi uppvaktar på 70-årsdagen med en flaska cava. Den hoppas vi kan komma till nytta vid jul eller nyår.

 

 

Sedan gav vi oss av på encykeltur utmed Algarves sandstränder bort mot Albufeira. Väster om Faro består kusten bara av en enda stor sandstrand.

Regn i tre dagar

Vi är fortfarande kvar på samma camping. Det har regnat i tre dagar, men vi tror att nu börjar det klarna upp och blir fint väder igen.

Tre dagars regn och hård vind har fått havet att verka mycket ogästvänligt.

Tornado

Fredag den 16 november 2012.

En kraftig tornado gick mitt på dagen in över Lagoa, bara en och en halv mil från där vi är. Vi såg bilder på TV med bilar som blåst omkring. Även husbilar hade vräkts omkull.

Vi kanske har haft tur.

Vi har fått erfara från möten med svenskar senare att minst en svensk bil blev totalförstörd i tornadon. Den sögs upp och rullade fyra varv innan den stannade. Passagerarna omtumlade, men relativt oskadade. Tar försäkringen detta, eller är det force majoure?

Generalstrejk

Onsdag 14 november 2012.

Offentligt anställda strejkar i protest mot alla besparingar. Den här strejken är samordnad med flera sydeuropeiska länder.

Vi märkte ingenting, men när vi pratar med människor får vi en uppfattning att de tycker strejken är onödig. "Det ändrar ingenting."

Armacao de Pera

Tisdag den 13 november 2012.

Vi kör till en camping i Armacao de Pera. Det är dags att tvätta. Här kan vi också tvätta bilen. På vägen köper vi 5 kg apelsiner för 2,50 euro.

Sagres

Söndag 11 november och måndag 12 novenber 2012.

Vi står på den stora ställplats som finns här med utsikt över havet och den närmaste udden Ponta de Sagres. Det är som vanligt lite blåsigt, men temperaturen är sådan att det är skönt i alla fall. Här går att tömma gråvatten och toatank. Vatten kan man fylla på en av mackarna, 1 euro.

Vägbyggen som inte blev färdiga

Lördag den 10 november 2012.

Vi kom inte iväg så tidigt, men räknar ändå med att komma fram till Sagres under sena eftermiddagen. Vi kör IP 2 söderut.

Här syns det att pengarna tagit slut för Portugal. Vi kör längs ett påbörjat motorvägsbygge som ska ersätta nuvarande IP 2, men det har stoppats. Några broar är halvfärdiga, ny vägbana är påbörjad. Det är ingen aktivitet på bygget idag, det finns inga vägmaskiner kvar.

Vi är framme i Sagres, längst västerut på Algarvekusten, 500 mil efter det vi startade hemifrån. Nu blir det kortärmat och shorts.

Mot södern och värme

Fredag den 9 november 2012.

Nu har vi upplevt Dourodalen. Det var på tredje försöket. Vi har alltid sagt när vi kört förbi Porto att vi måste se var portvinet odlas.

Vi är för tillfället lite trötta på upplevelser, längtar istället till södern med sol och förhoppningsfullt värme.

Vi tar ut kursen på Sagres. GPSen räknar fram att det är sextiofem mil att köra. Den är inställd på att undvika betalväg, men så här långt norr i Portugal fungerar inte det.Vi måste ta betalväg de första 15-20 milen. Alternativen till det är alltför dåliga. Vi tar betalvägen ner till Costello Branco.

Till nästa problem att lösa. Hur betalar vi på Portugals nya elektroniskt övervakade betalvägar. Det kom vi inte underfund med i våras när vi passerade de här trakterna på väg hem. Ändå pratade vi då med både polisen och posten. Ingen visste någonting, det var för nytt.

Idag har man kommit en bit längre. Vi stannade på första bensinstation när vi kom in på betalvägen. Där kunde vi lösa "prepaid tickets" för den sträcka vi hade för avsikt att köra. Biljetten är giltig ett år och fungerar som ett konto kopplat till bilnumret.

Vi avslutar dagen körning i Estremoz, parkerar på det stora torget vid sidan om två tyska husbilar. Vi har kört exakt halvvägs till Sagres.

I bakgrunden skymtar det 27 meter höga marmortorn som ingick i den borg som byggdes för drottning Isabella i början på 1300-talet. Idag inrymmer det en mycket elegant pousada.

 

Estremoz är en fin liten stad där vi kunnat stanna ytterligare någon dag. När vi vaknar på lördagsmorgonen är det marknad på torget där vi står. Det är loppmarknad med massor av prylar. Det är också grönsaker, ost och mat. Den senare såldes ofta levande på torget.. Det var höns gäss och kaniner.

 

 

 

 

 

 



Dourodalen

Onsdag den 7 november - torsdag den 8 november 2012.

Porten till portvinslandet är Peso da Regua, cirka elva mil från Porto.

Här finns det fyra ställplatser i ett hörn av parkeringen precis när man kommer fram till stadskärnan. Det ingår gratis elanslutning. Generöst.

Casa de Douro var inte så mycket att se, utom för den som är intresserad av den stora glasmålningen som illustrerar Dourodalen och portvinsframställningen. Museo del Douro med portvinsmuseet var istället så mycket intressantare att besöka.

Landskapet kring Douro är mycket mäktigt. Vägen går bara korta stycken utmed floden, mesta tiden befinner man sig på smala, krokiga och branta vägar uppe på upp till nio hundra meters höjd. Vin odlas inte bara i floddalen. Det odlas vin på alla sluttningar också i anslutande dalar. Det är branta och höga sluttningar med smala terasseringar, oftast bara en vinrad på varje terass.

Att det växer något här är egentligen obegripligt. Vi vill ju gärna, när vi odlar något, ha jord att odla i. Inte här. Det vinplantorna växer i ger mest intryck av att vara ett stort stenrös.Där är de djupt planterade och får söka vatten och näring långt ner under jordytan.

Här odlas inte bara portvin. Ungefär hälften av det som skördas blir till bordsviner av god kvalitet.

Förutom i Peso da Regua gjorde vi uppehåll i Pinhão och Sao João de Pesqueira. Vi köpte förstås några flaskor vin på varje ställe. I Sao João stod vi över natten på en stenlagd plan framför kyrkogården, men inga spöken.

Porto

Måndag-tisdag den 5-6 november 2012.

Vi har tagit in på en camping 20 km norr om Porto. Det går Metro in dit. Lite besvikna är vi över att det är 3 km till stationen, men det finns taxi och det är inte dyrt, fyra euro.

Vi tar det lugnt första dagen, bara promenerar runt i omgivningarna.

Andra dagen gör vi en heldag i Porto, in tidigt på förmiddagen och är inte hemma igen förränn det börjat skymma. Strövar runt i Portos smala gränder och branta backar. Till lunch blev det grillade sardiner, Ulla åt calamares.

Den gamla järnvägsstationen i Porto med sina mycket vackra kakelmotiv.

Framför katedralen står det en väl bevarad medeltida skampåle.

Cidade de Cultura de Galicia

Söndag den 4 november 2012.

Uppe på Mont Gaiás har man byggt upp ett spektakulärt kulturcentrum. Det syns på långt håll nere i Santiago de Compostella.

Det invigdes den 11 januari 2011. Arkitekt är Peter Eisenman, samma arkitekt som ritat det stora monumentet i Berlin över förintelsen under andra världskriget. Det har vi sett tidigare.

I det här komplexet inryms museum, bibliotek och administration. Härifrån är det tänkt att galisisk kultur, historia och framtida utveckling ska följas och dokumenteras.

En bokboll.

Ett fascinerande besök innan vi satte fart mot Porto. Där har vi bestämt träff på en camping med våra reskamrater igen.

Santiago de Compostella

Lördag den 3 november 2012.

Det blev en mycket regnig och extremt dimmig resa till Santiago de Compostella, en av Europas stora pilgrimsorter. Den stora och viktigaste leden går från Pau i Pyreneerna till Santiago, 70 mil.

Vi besökte naturligtvis katedralen. Det var tre år sedan vi var här första gången på vår resa utmed Alantkusten. Det är intressant att uppleva pilgrimsvandrarna. I katedralen, uppe i altartavlan, passerar de helgonet St Jakobs byst, håller honom om halsen och kysser hans bakhuvud. De besöker naturligtvis också kryptan med helgonets relikskrin. Allt sker med mycket stort allvar och total fokus och koncentration.

Efter besöket i katedralen flanerade vi runt i den gamla stadskärnan. Där blev det en utmärkt tapas-middag med ett par glas vin. Därefter tog vi en taxi "hem". Bilen hade vi ställt i Milladorio, ca fyra km sydväst om Santiago.

Luarca

Fredag den 2 november 2012.

Vi fortsätter betalvägen till Luarca, en liten stad vid kusten. Står tillsammans med en fransman vid en idrottsanläggning en liten bit från centrum. Känns som om det är en liten trevlig stad. Vi upplever att det finns många restauranger.

Från San Sebastian till Santillana del Mar

Torsdag den 1 november 2012.

Det är helgdag i Spanien, Alla Helgons dag, med mycket människor ute på strandpromenaden San Sebastian. Det är en bit att gå ner från ställplatsen, men väl värt mödan.

 

Väl tillbaka i bilen bestämmer vi att fortsätta vår resa på betalvägen till Santillana del Mar, en gammal medeltida stad.Här kan vi stå stadens stenbelagda torg tillsammans med tre andra husbilar.

Santillana del Mar en av Spaniens vackraste städer från 1400- till 1700-talet. Staden har ursprungligen växt upp kring ett kloster, La Colegiata.