Porten till portvinslandet är Peso da Regua, cirka elva mil från Porto.
Här finns det fyra ställplatser i ett hörn av parkeringen precis när man kommer fram till stadskärnan. Det ingår gratis elanslutning. Generöst.
Casa de Douro var inte så mycket att se, utom för den som är intresserad av den stora glasmålningen som illustrerar Dourodalen och portvinsframställningen. Museo del Douro med portvinsmuseet var istället så mycket intressantare att besöka.
Landskapet kring Douro är mycket mäktigt. Vägen går bara korta stycken utmed floden, mesta tiden befinner man sig på smala, krokiga och branta vägar uppe på upp till nio hundra meters höjd. Vin odlas inte bara i floddalen. Det odlas vin på alla sluttningar också i anslutande dalar. Det är branta och höga sluttningar med smala terasseringar, oftast bara en vinrad på varje terass.
Att det växer något här är egentligen obegripligt. Vi vill ju gärna, när vi odlar något, ha jord att odla i. Inte här. Det vinplantorna växer i ger mest intryck av att vara ett stort stenrös.Där är de djupt planterade och får söka vatten och näring långt ner under jordytan.
Här odlas inte bara portvin. Ungefär hälften av det som skördas blir till bordsviner av god kvalitet.
Förutom i Peso da Regua gjorde vi uppehåll i Pinhão och Sao João de Pesqueira. Vi köpte förstås några flaskor vin på varje ställe. I Sao João stod vi över natten på en stenlagd plan framför kyrkogården, men inga spöken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar