Kustvägen till Camargue

Lördag 22 okt.
Efter fm-promenad lämnar vi Cannes för att fortsätta västerut längs kusten. Vi måste först storhandla och försöker längs vägen på tre stormarknader på vägen mot S:t Maxime. På de två första var vägen in till parkeringen spärrad av en bom på ca 2 meters höjd. Här har man inte tänkt på att vi som kommer med husbilar behöver storhandla. Det kanske är för att förhindra att husbilar övernattar på stormarknadsparkeringar. Här nere är det nog massor av husbilar under högsäsong och det gäller väl att hålla viss ordning.

Ställplatsen i Porte Grimaud är ”kostenlos” och blir bra för övernattning. Grimaud är franska för det italienska Grimaldi, ett namn vi mötte mycket på Sicilien förra våren. Han var här också. Vi promenerar längs stranden och upptäcker ett stort område där arkitekten kunnat förverkliga en dröm. Området påminner om ett litet Venedig med kanaler, byggt på 60-talet

Söndag 23 okt.

Vi fortsätter mot Marseille med kort stopp i La Landou. Vi har kört genom alla semesterparadis. Övernattning i Corra, som ligger ca 3 mil sv om  Marseille.

Ställplatsen ligger på en udde vid havet och vi har utsikt 180 grader. Här är landskapet kargt på långa sträckor längs vägen. Ett tufft klimat och många skogsbränder bidrar.

Carro är en liten fiskeby och här är vindarna gynnsamma för surfare. Nu på söndagseftermiddagen är det massor av surfare här. Kul att titta på dem. Det blåser upp på kvällen, så hårt att bilen gungar lätt.

Måndag 24 okt.

Vi åker mot Camargue. Det blåser enormt hårt. Vi kör den västra vägen längs Rhone och på det sättet får vi se nästan hela Camargue. Här finns vita hästar, svarta tjurar och röda flamingos förstås.

Målet är Stes-Maries-de-la Mar. Här möter vi våra husbilsvänner igen. De har varit här ett par dagar, men tröttnat på blåsten så de åker vidare. Vi tar in på en camping, eftersom vi behöver tvätta. Blåsten är så hård, på TV kan vi se att den nått över 25 sek/m. Det känns som om vi sitter i en båt, så mycket gungar bilen. När regnet så småningom faller så känns det som om vi är i en biltvätt.

Tisdag 25 o onsdag 26 okt.

Solen strålar. Det är ca 20 grader varmt. Vi stor-tvättar. Sedan cyklar vi i två dagari huvudsak längs kusten. Nu har blåsten avtagit helt men havet är fortfarande gropigt. Vi njuter av sol och värme!

Att det här egentligen så tråkiga landskapet kan vara så fascinerande. Vi passade på att handla lite av ortens vin och en tjurkorv utefter vägen.

Cannes

Vi bestämmer oss för att ta in på en camping i Cannes-Mandelieu. Många campingar är stängda för säsongen och några ställplatser finns inte i Cannes. Det är säkert inte heller lämpligt att stå på en vanlig parkering. Vi åker buss in till Cannes. Ett litet äventyr i sig. De år vi bodde här under vintermåndaderna åkte vi aldrig med allmänna kommunikationer. En ny erfarenhet och billigt, en euro. Vi strosade på affärsgatan Rue d´Antibe, njöt av ett glas rosé vid en av de många trottoarserveringarna. Ett bra sätt att kolla in lite människor…

Sedan var det dags för vår nostalgitripp: Att äta ostron hos Astou et Brune. Ett dussin var! Ett gott vin därtill, en muscadet. Dessert blev en ljuvlig Tarte Tartin. Så himmelskt gott!

Fredag 22 okt.

Vi plockar ner våra cyklar och gör en utflykt längs vägen som går in mot centrala Cannes längs havet. På eftermiddagen besöker vi vår kära vän i Mougins. Även hit åker vi buss. Vad gör det att det tar en timme med bussbyte, vi får ju uppleva en del under tiden och vi har inga tider att passa. Vi bjuds på små snittar, champagne, mycket prat och glada skratt.

Route Napoleon

Tisdag 18 okt – onsdag 19 okt.
Vi tar en snabb långpromenad längs sjön, sedan ger vi oss iväg för att ansluta till Route Napoleon.  I tre dagar kör vi längs Route Napoleon på kurviga vägar , ibland på 1200 meters höjd. Vägen har förbättrats på sina ställen sedan sist vi åkte här. Det var nog för ca 20 år sedan. Ny asfalt, tydliga vägmarkeringar och skyddsvallar o räcken gör att man faktiskt kan njuta av de fantastiska vyerna, även genom hårnålskurvorna, utan att känna en klump i magen.

Övernattning i Sisterone, där dagens motion blir citadellet från 1100-talet. Bombades senast i augusti1944 av amerikanerna, men är numera renoverat.

Nästa dags mål är Caille. Den här ställplatsen rymde egentligen bara två bilar, men vi kunde tillsammans med våra husbilsvänner samsas med en engelsman.

Caille är en genuin liten bondby, men ställplats med servicestation finns det

Torsdag 20 okt.

I natt har det varit frost, vilket vi kunde se på bilarna. När dimmorna lättat värmer solen skönt. Caille är en ganska liten by men här finns ändå en slaktare, bagare och ett postkontor. Det måste bli en croissant till 11-kaffet. Den dyraste hittills på resan.

Sedan kan vi köra den sista biten ned till Grasse. Vi åker till vårt ”gamla” olivoljeställe i Opio, handlar lite god olivolja och vinkar av våra medresenärer, som ska mot Nice-hållet. Vi ska till Cannes och träffa goda vänner samt uppleva gamla minnen.

På den mest spektakulära biten av Route Napoleon mellan Digne-les-Bains och Castellan finns det inte en chans att fotografera. Vägen går upp och ner i en kanjon med bara klippor, smalt och krokigt.

Jurabergen

Söndag 16 okt.
Nu längtar vi till värmen! Det är lite väl kallt på nätterna, inatt ca 5 grader. Väljer bort ”betalvägar” på GPSen och kör söderut mot Jura-bergen. Vägvalet är inte alldeles självklart. I St Claude var vi tvungna att vända och ta en annan väg eftersom tillåtna maxlast på vägen var 2,5 ton. Det gäller att se upp. Landskapet är fantastiskt, sol och klar sikt över höstglödande berg och dalar. I vår planering skulle vi vandra i de här bergen, men vår längtan efter värme gör att vi ändrar vår plan. Övernattning i Champagnol, i höjd med Genève. En ganska trist stad med bl a en bilfabrik.

Måndag 17 okt.

Om vi igår körde upp i Jura-bergen, så kör vi idag utför. Vi kommer så småningom till den vackra sjön Lac S:t Bourget, där bl a Aix le Bain, ligger. Här inledde vi vår golfkarriär för många år sedan. Vidare mot Chambery och Grenoble. Nu tar vi motorvägen den sista biten för att nå ställplatsen i Treffort, ca 3 mil söder om Grenoble.

Treffort är en konstgjord, turkosblå sjö, som är omgiven av vackra berg. Tidigare var det en otillgänglig kanjon här, men nu är det ett välordnat fritidsområde.

Route de vins dÀlsasse

Lördag 15 okt.
Natten har varit kylig, i husbilen var det 11 grader när vi vaknade. Utomhus 7 grader. I husbilen går det snabbt att få upp värmen så att vi kan äta frukost i dräglig temperatur. Så länge vi ligger kvar i sängen så är det varmt och gott. Himlen är klarblå och solen värmer så skönt. Åter en dag härlig dag med bilkörning genom vingårdar i strålande sol. Nu kör vi genom Routes de Vin Alsace.

Målet för dagen är en liten by i slutet av vindistriktet, Riquevir. Där är det fullt på ställplatsen, så därför åker vi vidare till Kaysersberg. Också en av Alsaces gemytliga byar. Tillsammans med våra husbilsvänner har vi valt en liten krog ”Le Caveau”, vars specialitet är chouqrote, surkål, som serveras till olika slags kött, korvar eller anka. Vi är mycket nöjda med den typiska Alsace-middagen.

Dessutom står vi på en mycket välordnad och välfylld ställplats, ca femtio bilar.

Deutsche Weinstrasse

Fredag 14 oktober.

Vi bekantar oss med Bockenheim vid morgonpromenaden genom den lilla stan. Vi stannar till vid en ”Metzgerei” och blir rekommenderade att köpa en korv, som lär vara en specialitet för den här köttaffären.  Nu ger vi oss iväg på Deutsche Weinstrasse genom vackra vingårdar och små byar som har vackra höstfärger. Målet för dagens etapp är Strassbourg. Fredagstrafiken är oerhört tät, så det tar lite tid att komma till den utvalda ställplatsen. Det visar sig att ställplatsen inte är så bra som vi trott, så via sms-kontakt med våra husbilsvänner bestämmer vi oss för att åka till en camping i början på Alsace vingata, nämligen Molsheim. Passar bra, för här kan vi tömma och fylla alla tankar.

Rhendalen

Vi har nu träffat vännerna från Sverige som vi gör sällskap med. Vi kom samman i Braubach på en ställplats alldeles vid Rhen, strax söder om Koblenz.
Själva har vi förflyttat oss från Wuppertal till Köln för att ladda batterier. Det hjälpte inte för när vi stått en natt i Braubach var laddningen slut igen. Nu har vi köpt ett nytt batteri i Wiesbaden. En liten affär på 477 Euro.

Braubach är en trivsam gammal stad med en borg högt ovanför staden på en klippa. På huset står byggnadsåret, 1604.

Under tiden har Christer och Solveig anslutit. Alla är redo för en morgonpromenad till borgen ovanför oss. Den är byggd på 11-1200-talet och aldrig förstörd.

Från Braubach åkte vi längs Rehn söderut i sprakande höstfärger. Ett kort stopp vid Lorelay-klippan, sedan åkte vi till Weingut Martin Klein i Johannesberg - vår bekantskap sedan tidigare. Här köpte vi några flaskor av hans utmärkta Rieslingvin.
Dagens mål var Bockenheim. Här börjar Deutsche Weinstrasse. Vi hittade en parkering att stå på alldeles intill kyrkogården. Allt annat var upptaget, Bockenheim förberedde sig för helgens vinfest. Lite synd att vi inte kunde stanna.
Nu står vi på en camping i Molsheim, som stänger om några timmar. Soligt och vackert väder på dagarna, men på nätterna är det kyligt. Här börjar Route de vins de Alsace.

Wuppertal

Temperaturen har nog stigit med femton grader, nu är det skönt igen. Det var riktigt svalt i ett par dagar, så dåligt så vi började bli oroliga.

När vi vaknade i morse i Düsseldorf var problemet med elsystemet tillbaka. Ingenting fungerade. Hela tolvvoltsystemet hade lagt av och indikerade tomt batteri igen. Samma fel som vi hade i Helsingborg. Närmaste Dethleffsverkstad fanns i Wuppertal. Killen där nollställde systemet och gjorde nya inställningar. Han menade att inställningarna var fel, att ställt in för större bodelsbatteri än vi har. Nu står vi med ström ansluten på en stor ställplats i Köln.

Innan vi lämnade Wuppertal körde vi in till centrum och parkerade. Det är sex städer egentligen som är sammanslagna redan 1929. För att lösa kommunikationer och få nytta av helheten byggdes ”Schwebebahn”, en spårvagn som hänger på höga pelare långt upp i luften över gatorna och främst över den lilla flod som rinner här i dalgången. Vi provåkte några stationer. Vi får en viss känsla för hur det en gång såg ut här under industrialismens storhetstid.

Schleswig och Stade

Vi gick till sängs tidigt efter en lång dag. Ingen av oss är van att vakna och gå upp vid halvsextiden längre. Som pensionärer behöver vi inte det.

Nu blev det en timmas stavgång innan vi startade färden mot Stade. Vår GPS beräknade bästa rutt på motorväg via Hamburg. Efter bara några mil får vi trafikinformation om allvarlig trafikolycka, och att vi ska svänga av A7 redan om sjutton kilometer för att undvika befarad trafikstockning. Vi kom så småningom över Elbe med färjan vid Glückstadt.

Tyskland har förändrats sedan vi bodde här för drygt tjugo år sedan. Det är lördag och många affärer är öppna fram till klockan sex. Det förekom inte förut, utom en gång i månaden. Det kallades ”lange samstag”.

Förra hösten reste vi runt i gamla svenskbygder i östra Tyskland. Nu är vi tillbaka i det som på vår stormaktstid var en del av Sverige. Stade var förvaltningscentrum och svensk garnisonsstad då i den här delen av världen. Karl XII byggde ett stort magasin här som är museum idag.

I den gamla delen av staden finns många gamla  vackra korsvirkeshus. I stadskärnan finns också viss del ny byggnation. Det slår betraktaren att man i den nya bebyggelsen lyckats fånga drag från den gamla arkitekturen utan att det upplevs som pastischer.

Fredag den 7 oktober

 Försöker spola i toaletten kl fem på morgonen. Inget vatten, pumpen är död. Kollar belysning, samma sak. Hela tolvvoltsystemet är dött. Bodelsbatteriet verkar ha kollapsat. Startar motorn för att försöka ladda batteriet. Motorn får gå medan vi äter frukost.

Letar på internet efter representanter för Dethleffs i Skåne. Den närmaste är i Helsingborg. Vi kör dit och kan bara konstatera att han gått i konkurs. Nästa är i Ängelholm, LB Fritidscenter. Ingen svarar på telefon, men vi kör dit ändå. Vi har tur. Samtidigt med oss kommer det en kille som ska jobba där tillfälligt den dagen.

Han hjälper oss att få fram och mäta status på bodelsbatteriet. Inget fel på batteriet, men kablarna visar sig vara dåligt anslutna. Allt som behövdes var att skruva till anslutningarna ordentligt. Vi är jättetacksamma för den hjälp vi fick. Vi hade kunnat betala betydligt mer än vad vi krävdes på.

Något försenade kommer vi iväg över Öresundsbron och bron över Stora Bält. Det är en väg vi aldrig kört förut. Vet inte om det är bättre eller billigare än att ta färjan från Rödby.

Vi tar så småningom kväll i Schleswig. Här står vi på en ställplats nere vid gästhamnen, som 2011 har utnämnts till Europas bästa. Den är dyr, 14 euro all inclusive, men då ingår mycket fräscha toaletter och dusch.

På G

Det har varit några hektiska dagar att få husbilen klar för avfärd. Bilen är servad, alla funktioner testade och nya däck runtom.

Första etappen har sedan gått ner till småbåtshamnen i Råå strax söder om Hälsingborg. Vi har kört genom ett dystert och regnigt Småland idag. I trakten av Bjuv har vi fyllt upp en halvfull gasolflaska.

Nu har vi två månader framför oss när vi ska ta oss ner genom Tyskland och Frankrike till Spanien. Slutmålet där är Alicante. Vi har för avsikt att ställa bilen där och flyga hem över jul och nyår. Sedan fortsätter vi söderut i Spanien och Portugal i februari och mars.

Första anhalten i Tyskland blir Ruhrområdet som inte bara är stora industrier längre.

Internet tänker vi lösa med fri WiFi. Vi får se hur det går. I Frankrike och Spanien köper kontantkort för mobilt bredband.