Vi sitter nu på första McDonalds i Sverige och uppdaterar bloggen.
Buxtehede visade sig vara en trevlig liten tysk småstad med julmarknad och glühwein, goda korvar och allt annat som hör till. Utmärkt ställplats i nära anslutning till Altstadt.
Vi hittade hem till the German Gasman och kunde köpa gasadaptrar som passar till de tre standarder för att tanka en biogasbil, som finns i Europa. Hur kan EU tillåta att en viktig marknad har kunnat utvecklas på det här sättet? Vi kan nu fylla gasol på alla LPG-stationer i Europa. Det finns gott om sådana möjligheter i alla länder utom Portugal och Spanien. Vi fyllde en gasolflaska direkt, kostnad ca 120 kronor.
Sedan har fortsatt till Puttgarden via en övernattning i Heiligenhafen. Vi flyttar oss så sakteliga hemåt. Bunkrade på BorderShop innan vi körde ombord på färjan.
I morgon är vi hemma. Vi ska tömma husbilen på alla prylar, och pynta vårt hem för jul. Vi behöver nog några dagar för att sammanfatta den här fantastiska resan, som vi gjort utmed Atlantkusten ner till sydligaste Spanien, bara några km från Afrika. Vi har kört 769 mil innan vi vände i Tarifa. Hemresan har vi beräknat till 410 mil, totalt ca 1180 mil. Bilen är verkligen inkörd.
tisdag 8 december 2009
Viltmiddag på Zur Linde
6/12 2009
I går åt vi en utsökt viltmiddag på Historische gasthaus ”Zur Linde”i Isselsdorf. Ett värdshus som varit i familjen Ortmeyers ägo i 11 generationer sedan den 24 april 1677. Ett gemytligt värdshus, mycket folk i restaurangen, men medan vi tog en pils blev det ett bord ledigt. Vi stod inne på deras gård. Tömde toatank på morgonen och hälsade på hundarna som sov inne i köket.
Regnade hela dagen i går när vi körde upp från Caudry genom Belgien och Ruhr-området.
Innan vi åkte från Armagnac lyckades vi köpa två flaskor, årgång 1992. Vi körde upp via Paris, som vi rundade i tät trafik på fredagens eftermiddag.
Nu är vi på väg till Buxtehede utanför Hamburg. Där ska vi köpa en adapter så vi kan fylla LPG-gas. Risken är att han som säljer detta har åkt till Algarve.
I går åt vi en utsökt viltmiddag på Historische gasthaus ”Zur Linde”i Isselsdorf. Ett värdshus som varit i familjen Ortmeyers ägo i 11 generationer sedan den 24 april 1677. Ett gemytligt värdshus, mycket folk i restaurangen, men medan vi tog en pils blev det ett bord ledigt. Vi stod inne på deras gård. Tömde toatank på morgonen och hälsade på hundarna som sov inne i köket.Regnade hela dagen i går när vi körde upp från Caudry genom Belgien och Ruhr-området.
Innan vi åkte från Armagnac lyckades vi köpa två flaskor, årgång 1992. Vi körde upp via Paris, som vi rundade i tät trafik på fredagens eftermiddag.
Nu är vi på väg till Buxtehede utanför Hamburg. Där ska vi köpa en adapter så vi kan fylla LPG-gas. Risken är att han som säljer detta har åkt till Algarve.
torsdag 3 december 2009
Armagnac
Morgonpromenad på stranden och upp i Biarritz. WiFi på Radisson hotell. 3 euro för 20 min, lite dyrt.
Kör till Labastide dÁrmagnac, en gammal by i Bas-Armagnac. Lite öde så här års. Båda Armagnac-butikerna stängda.
För natten parkerar vi på torget i St Justin framför Hotel de France. Vi äter en utsökt gourmetmiddag på deras restaurang.
• Anklever på tre sätt
• Noix de Saint Jacques
• Pärlhöna flamberad i Armagnac (vad annars)
• Dessert
• Till det ett bra vin från regionen
Eftersom vi står mitt framför hotellet kan vi utnyttja deras WiFi.
Kör till Labastide dÁrmagnac, en gammal by i Bas-Armagnac. Lite öde så här års. Båda Armagnac-butikerna stängda.
För natten parkerar vi på torget i St Justin framför Hotel de France. Vi äter en utsökt gourmetmiddag på deras restaurang.
• Anklever på tre sätt
• Noix de Saint Jacques
• Pärlhöna flamberad i Armagnac (vad annars)
• Dessert
• Till det ett bra vin från regionen
Eftersom vi står mitt framför hotellet kan vi utnyttja deras WiFi.
onsdag 2 december 2009
Salamanca, 4 grader
Den 29 november vänder vi hemåt. Vi kör första dagen till Salamanca, 67 mil. Det regnar när vi kör från Rio Jara. Närmare Cadiz är motorvägen delvis översvämmad av lervatten. Här måste det snarare varit skyfall för en stund sedan. Det är ett våldsamt väder över Spanien i dag med starka vindar och kraftiga regnskurar.
Det är en mycket bra väg upp genom Spanien, motorväg. Vi kör genom ett kuperat landskap där vi till en början ser stora odlingsytor. Det avlöses av betesmarker för kor, får och hästar. Efter det finns det en bit som bara är stenig och förefaller mycket otillgänglig.
Cirka tio mil från Salamanca kom vi upp bland höga berg, 1829 meter, med snö på bergssidorna. Vägen här är dom mest på 1186 m höjd. Då hade vi snö i dikena. Det hade vi inte förväntat oss att möta förrän vi kom till Sverige
Vi stannade så småningom i Salamanca på Liedls parkering. Där tände vi v år portabla adventsstake som vi fått av goda vänner.
Fyra grader när vi vaknar på morgonen. Snarare kallt än svalt. Tar en promenad på stan, kaffe på Plaza Mayor och besök i en magnifik katedral.
Nästa anhalt blir Haro, huvudorten i vindistriktet Alta Rioja. Direkt efter Salamanca kör vi genom ett bördigt jordbrukslandskap. Stora gårdar ser det ut att vara. När vi är närmar oss Rioja är snön nere på samma nivå som vägen. Det är faktiskt lite snö i dikena och på åkrarna runt oss. Man förbereder sig för mer snö, genom att köra ut och ställa saltbilar utefter motorvägen.
Parkerar mitt inne i Haro, runda bland tapasbarerna runt kyrkan. En perfekt ”middag” med lokala specialiteter och goda, vältempererade viner.
Vi flyttar oss på morgonen före frukost, och ställer oss i stället strax utanför stan där alla vinhusen, bodegorna, ligger. Vi hade ställt oss på en gata med parkeringsförbud i natt. Köper några flaskor vin innan vi promenerar upp till kyrkan i dagsljus.
Kör sedan genom ett landskap med snöklädda berg runt oss upp till kusten och Biarritz. Nu står vi på den stora ställplatsen här. Det var en och en halv månad sedan vi stod här. Då var vi på väg till Spanien och Portugal. Det regnar på kvällen, annars är det varmast i rankrike här enligt fransk TV. Nu på morgonen är det 14 grader och sol, riktigt skönt. I dag blir det en kort etapp till Labastide de Armagnac.
Det är en mycket bra väg upp genom Spanien, motorväg. Vi kör genom ett kuperat landskap där vi till en början ser stora odlingsytor. Det avlöses av betesmarker för kor, får och hästar. Efter det finns det en bit som bara är stenig och förefaller mycket otillgänglig.
Cirka tio mil från Salamanca kom vi upp bland höga berg, 1829 meter, med snö på bergssidorna. Vägen här är dom mest på 1186 m höjd. Då hade vi snö i dikena. Det hade vi inte förväntat oss att möta förrän vi kom till Sverige
Vi stannade så småningom i Salamanca på Liedls parkering. Där tände vi v år portabla adventsstake som vi fått av goda vänner.
Fyra grader när vi vaknar på morgonen. Snarare kallt än svalt. Tar en promenad på stan, kaffe på Plaza Mayor och besök i en magnifik katedral.
Nästa anhalt blir Haro, huvudorten i vindistriktet Alta Rioja. Direkt efter Salamanca kör vi genom ett bördigt jordbrukslandskap. Stora gårdar ser det ut att vara. När vi är närmar oss Rioja är snön nere på samma nivå som vägen. Det är faktiskt lite snö i dikena och på åkrarna runt oss. Man förbereder sig för mer snö, genom att köra ut och ställa saltbilar utefter motorvägen.
Parkerar mitt inne i Haro, runda bland tapasbarerna runt kyrkan. En perfekt ”middag” med lokala specialiteter och goda, vältempererade viner.
Vi flyttar oss på morgonen före frukost, och ställer oss i stället strax utanför stan där alla vinhusen, bodegorna, ligger. Vi hade ställt oss på en gata med parkeringsförbud i natt. Köper några flaskor vin innan vi promenerar upp till kyrkan i dagsljus.
Kör sedan genom ett landskap med snöklädda berg runt oss upp till kusten och Biarritz. Nu står vi på den stora ställplatsen här. Det var en och en halv månad sedan vi stod här. Då var vi på väg till Spanien och Portugal. Det regnar på kvällen, annars är det varmast i rankrike här enligt fransk TV. Nu på morgonen är det 14 grader och sol, riktigt skönt. I dag blir det en kort etapp till Labastide de Armagnac.
lördag 28 november 2009
En vecka på camping Rio Jara
Nu har vi legat på den här campingen en dryg vecka. Det har varit skönt och avkopplande. Vi har promenerat utefter stranden, bl a bort till ett surfcentrum en bra bit bort. Vi har cyklat in till Tarifa några gånger, senast i dag för att äta lunch. Vi åt tonfisk på fyra olika sätt, mycket intressant och gott. 
En dag gjorde vi en utflykt till Gibraltar. Vi köpte en guidad taxitur upp på klippan tillsammans med ett annat svenskt husbilspar från Piteå. Ett utmärkt sätt att se den övre delen av klippan. Smala och branta vägar, inga räcken eller vägrenar. En hisnande bilfärd. Klippan är ett enda stort försvarsverk med tunnlar och grottor. Mycket apor på berget. Så länge aporna finns kvar ska det vara engelsk koloni, sägs det.
Vi har rest hit utmed Atlantkusten, 769 mil. Vi befinner oss på Europas sydligaste udde, med Afrika inom synhåll. I morgon lämnar vi Tarifa. Vi har ungefär 400 mil att köra hem. Vi kör upp genom västra Spanien, kommer in i Frankrike vid Biarritz. Vi har ett par målpunkter kvar, Rioja och Armagnac. Kollade vädret på hemvägen. Uppe på spanska höglandet är det bara 8-9 grader på dagen och 3-4 på natten i stället för de 22-23 grader vi har haft här. Så nu stoppar vi undan shortsen för i år.
En dag gjorde vi en utflykt till Gibraltar. Vi köpte en guidad taxitur upp på klippan tillsammans med ett annat svenskt husbilspar från Piteå. Ett utmärkt sätt att se den övre delen av klippan. Smala och branta vägar, inga räcken eller vägrenar. En hisnande bilfärd. Klippan är ett enda stort försvarsverk med tunnlar och grottor. Mycket apor på berget. Så länge aporna finns kvar ska det vara engelsk koloni, sägs det.
Vi har rest hit utmed Atlantkusten, 769 mil. Vi befinner oss på Europas sydligaste udde, med Afrika inom synhåll. I morgon lämnar vi Tarifa. Vi har ungefär 400 mil att köra hem. Vi kör upp genom västra Spanien, kommer in i Frankrike vid Biarritz. Vi har ett par målpunkter kvar, Rioja och Armagnac. Kollade vädret på hemvägen. Uppe på spanska höglandet är det bara 8-9 grader på dagen och 3-4 på natten i stället för de 22-23 grader vi har haft här. Så nu stoppar vi undan shortsen för i år.
tisdag 24 november 2009
Atlanten slutar i Tarifa
20/11 2009
Morgonpromenad i den vackra pinjeskogen, leden för oss ner till stranden och hem igen. Vi åker vidare, nu mot Tarifa – ett delmål tror vi. Men när vi kollar den camping som ligger närmast stan, så blir vi så imponerade av hur lugnt och prydligt det är här, så vi bestämmer oss för att ”slå läger ” här en vecka. Campingen heter Rio Jara. ligger 200 m från stranden, men det är ytterligare 300 m till vattnet. 15 km till Afrika, som vi skymtar i soldiset.
Under hela vår resa har vi kört förbi stora vindkraftparker i Danmark, i Holland, Belgien och Frankrike. Så är det även här i sydligaste Spanien. Är bakgrunden ett stort miljömedvetande och strävan att minska koldioxidutsläppen? Tar man hänsyn till alla miljöaspekter?
Morgonpromenad i den vackra pinjeskogen, leden för oss ner till stranden och hem igen. Vi åker vidare, nu mot Tarifa – ett delmål tror vi. Men när vi kollar den camping som ligger närmast stan, så blir vi så imponerade av hur lugnt och prydligt det är här, så vi bestämmer oss för att ”slå läger ” här en vecka. Campingen heter Rio Jara. ligger 200 m från stranden, men det är ytterligare 300 m till vattnet. 15 km till Afrika, som vi skymtar i soldiset.
Under hela vår resa har vi kört förbi stora vindkraftparker i Danmark, i Holland, Belgien och Frankrike. Så är det även här i sydligaste Spanien. Är bakgrunden ett stort miljömedvetande och strävan att minska koldioxidutsläppen? Tar man hänsyn till alla miljöaspekter?
Via Cadiz till Barbate
19/11 2009
Vi lämnar Costa Ballenas (Rota) med dunder och brak. Ett intensivt åskväder drar fram över kusten.
Åker till Cadiz och hoppas ”göra stan”. Nu hittar vi inte någon parkeringsplats – vi är otåliga och fortsätter mot San Fernando och Carrefour. Vi kan i alla fall konstatera från husbilen (!) att stan verkar vara spännande att se med vackra parker och massor av historiska monomunt. Vi har anledning att komma tillbaka.
Vidare till Barbate. Vi utforskar några förslag på ställplatser – alla är odugliga. Vi parkerar bakom en spansk husbil vid strandpromenaden. En öl vid en av uteserveringarna i solnedgången, sedan hem till husbilen och lagar god svärdfisk.
Dagens reflektion: Vi måste vara mer förberedda när vi vill besöka en större stad. Man kan inte alltid lyckas med att hitta en parkeringsplats för en husbil.
Vi lämnar Costa Ballenas (Rota) med dunder och brak. Ett intensivt åskväder drar fram över kusten.
Åker till Cadiz och hoppas ”göra stan”. Nu hittar vi inte någon parkeringsplats – vi är otåliga och fortsätter mot San Fernando och Carrefour. Vi kan i alla fall konstatera från husbilen (!) att stan verkar vara spännande att se med vackra parker och massor av historiska monomunt. Vi har anledning att komma tillbaka.
Vidare till Barbate. Vi utforskar några förslag på ställplatser – alla är odugliga. Vi parkerar bakom en spansk husbil vid strandpromenaden. En öl vid en av uteserveringarna i solnedgången, sedan hem till husbilen och lagar god svärdfisk.
Dagens reflektion: Vi måste vara mer förberedda när vi vill besöka en större stad. Man kan inte alltid lyckas med att hitta en parkeringsplats för en husbil.
Rota
18/11 2009
Cyklar in till Rota, 7 km. Mesta biten är det ny perfekt cykelväg. Det är intressant att uppleva hur mycket cykelvägar det byggs utmed de spanska och portugisiska kusterna. Vi har goda vänner som åker hit och spelar golf om vintrarna och vi vill gärna se vad de berättar om Rota.
Cyklar in till Rota, 7 km. Mesta biten är det ny perfekt cykelväg. Det är intressant att uppleva hur mycket cykelvägar det byggs utmed de spanska och portugisiska kusterna. Vi har goda vänner som åker hit och spelar golf om vintrarna och vi vill gärna se vad de berättar om Rota.
söndag 22 november 2009
Snabb visit i Sevilla
17/11 2009 
Vaknar efter en natt med mycket trafik. Ulla undrade om vi stod vid Nürnberger Ring. När bilarna kör förbi med hög fart gungar vår husbil.
Promenad ned på stan. Vi måste ju se katedralen och Alcazar nu när vi är här i Sevilla. Vi tackar spanska staten, gratis inträde till Alcazar och bara 2 Euro i inträde till katedralen för pensionärer.
Vi går genom de judiska kvarteren, Santa Cruz, tillbaka till bilen.
Vi kör från Sevilla till Rota. Avsikten är att ta in på en Camping bara två km från staden. Den fanns inte längre när vi kom fram. Där hade man byggt ett nytt hotell. Kör till nästa camping, Costa Ballena, nära Chippione.
Efter fem dagars fricamping är det skönt att ta in på en camping så att vi kan tömma och fylla alla tankar.
Vaknar efter en natt med mycket trafik. Ulla undrade om vi stod vid Nürnberger Ring. När bilarna kör förbi med hög fart gungar vår husbil.
Promenad ned på stan. Vi måste ju se katedralen och Alcazar nu när vi är här i Sevilla. Vi tackar spanska staten, gratis inträde till Alcazar och bara 2 Euro i inträde till katedralen för pensionärer.
Vi går genom de judiska kvarteren, Santa Cruz, tillbaka till bilen.
Vi kör från Sevilla till Rota. Avsikten är att ta in på en Camping bara två km från staden. Den fanns inte längre när vi kom fram. Där hade man byggt ett nytt hotell. Kör till nästa camping, Costa Ballena, nära Chippione.
Efter fem dagars fricamping är det skönt att ta in på en camping så att vi kan tömma och fylla alla tankar.
Vandring bland svarta grisar i Aracena-bergen
16/11 2009 
Vi vaknar vid 9-tiden. Ulla har sovit lite oroligt i natt. Hon tyckte inte om vår ställplats.
Vi vaknar vid 9-tiden. Ulla har sovit lite oroligt i natt. Hon tyckte inte om vår ställplats.
Utgångspunkten för vår vandring i naturreservatet är Liedls parkering, varför vi flyttar dit. Vi går till Los Marines (nästan) innan vi vänder. Det blev totalt ca 14 km, eller 24.241 steg enl stegräknaren, eller drygt 4 timmars härlig vandring i vänlig bergsterräng. Vi vandrar genom skog med kastanjer och korkekar.
Där finns iberiska svarta grisar, får och getter och några
hästar och mulor. Vädret var lite muligt och lite vind, idealiskt vandrarväder.Innan vi fortsätter vår resa åker vi ned till byn för att hämta pengar på bankomaten och köpa en iberisk skinka, en hel grisskånk. Vi valde en med 3 belottes, dvs grisen har ätit ekollon i tre månader. Den dyraste skinkan har fem belottes, då äter grisen ekollon från oktober tom februari. Det ska bli spännande att ha med sig hem. Det blir en utmaning att hitta någonstans att förvara den i husbilen.
Kör mot Sevilla. Hittar så småningom en ställplats ganska centralt. Mycket snirklande i stark trafik, men Arne är som vanligt cool tycker Ulla.
onsdag 18 november 2009
Pilgrimsstaden El Rocio
15/11 2009 
Vi vaknar i El Rocio vid 8-tiden av ett damtjatter. Det har redan anlänt en buss med folk som går gemensamt mot katedralen. I spetsen för processionen bär man en stor blomsteruppsättning. När vi senare tar en promenad är det fullt med folk i farten. Kyrkan är överfylld. Några besökare har en lång stav med en rosmarinkvist i toppen. Vad det betyder vet vi inte, så vi försöker fråga ett par tjejer i 18-årsåldern. Men de kan mycket få ord på engelska och förstår inte vad vi frågar om. Är det så generellt tro – att inte de spanska ungdomarna i dag lär sig engelska?
Sedan kör vi rakt norrut till Aracena, huvudorten i Sierra Aracena. Framme vid två-tiden. Vi äter lunch på en av de överfulla restaurangerna (det är ju söndag). En portion iberisk skinka till förrätt sedan en välsmakande fläskkarré.
Vi besöker skinkmuseet och lär oss mer om de svarta iberiska grisarna.
Vi vaknar i El Rocio vid 8-tiden av ett damtjatter. Det har redan anlänt en buss med folk som går gemensamt mot katedralen. I spetsen för processionen bär man en stor blomsteruppsättning. När vi senare tar en promenad är det fullt med folk i farten. Kyrkan är överfylld. Några besökare har en lång stav med en rosmarinkvist i toppen. Vad det betyder vet vi inte, så vi försöker fråga ett par tjejer i 18-årsåldern. Men de kan mycket få ord på engelska och förstår inte vad vi frågar om. Är det så generellt tro – att inte de spanska ungdomarna i dag lär sig engelska?
Sedan kör vi rakt norrut till Aracena, huvudorten i Sierra Aracena. Framme vid två-tiden. Vi äter lunch på en av de överfulla restaurangerna (det är ju söndag). En portion iberisk skinka till förrätt sedan en välsmakande fläskkarré.
Vi besöker skinkmuseet och lär oss mer om de svarta iberiska grisarna.
På fågelsafari i La Donana
14/11 2009 
Från Matlascanas kör vi 3 km till El Acebouche, Visitcenter för nationalparken La Donana. Där finns några korta vandringsleder anpassade för fågelskådare. Vi ser egentligen inte så mycket, men det är säkert mer spännande om man kommer hit rätt årstid. När vi kommer tillbaka till parkeringen vid lunchtid är det mycket folk som besöker nationalparken.
Vi kör vidare till El Rocio. Det här är ett mål för pilgrimer, den tredje största pilgrimsorten efter Rom och Santiago de Compostela. En miljon pilgrimer kommer hit varje år.
Vi möts av en mycket annorlunda liten stad. Här skulle man kunna spela in en vilda-västernfilm i morgon utan större föreberedelse. Det är en liten stad utan gatubeläggningar, bara sand med breda gator och stora öppna platser. Det finns gott om hästar och mulåsnor. Man använder hästen för att rida till baren. Det finns barrar för att binda hästen utanför alla hus. Man rider eller åker vagn. Vi är helt faschinerade.
Tack och lov för att vi fricampar ibland. Det här hade vi annars inte fått uppleva.
Från Matlascanas kör vi 3 km till El Acebouche, Visitcenter för nationalparken La Donana. Där finns några korta vandringsleder anpassade för fågelskådare. Vi ser egentligen inte så mycket, men det är säkert mer spännande om man kommer hit rätt årstid. När vi kommer tillbaka till parkeringen vid lunchtid är det mycket folk som besöker nationalparken.
Vi kör vidare till El Rocio. Det här är ett mål för pilgrimer, den tredje största pilgrimsorten efter Rom och Santiago de Compostela. En miljon pilgrimer kommer hit varje år.
Vi möts av en mycket annorlunda liten stad. Här skulle man kunna spela in en vilda-västernfilm i morgon utan större föreberedelse. Det är en liten stad utan gatubeläggningar, bara sand med breda gator och stora öppna platser. Det finns gott om hästar och mulåsnor. Man använder hästen för att rida till baren. Det finns barrar för att binda hästen utanför alla hus. Man rider eller åker vagn. Vi är helt faschinerade.Tack och lov för att vi fricampar ibland. Det här hade vi annars inte fått uppleva.
tisdag 17 november 2009
Matalascanas och Duna Park
13 nov 2009 
Vi vaknar med tjock dimma och enorm dagg. Det rinner om husbilen. Solen kommer fram och det blir senare en fantastiskt fin dag, lite mer än 20 grader.
Upp på cyklarna, det blir åter en dag med ca 2,5 mil cykling. Först till Duna Park med ett besök på Museo del Mundo Marino. Det handlar mycket om valfångst på den här kusten med de primitiva metoder man hade under tidigare århundraden.. Synd att man inte får någonting översatt till engelska.
En vandring på sanddynerna och därefter cyklar vi vidare. På eftermiddagen cyklar vi runt den här lilla staden Matalascanas, som ligger inklämd i nationalparken utmed en bred sandstrand. Längst bort hittar vi ytterligare en ställplats för husbilar med ett jättefint läge nära stranden. Där stod tre bilar. Staden är 4,5 km lång och 1 km bred, rektangulär. Den här orten är trivsam nu under lågsäsong och man kan föreställa sig att den måste sjuda av liv under högsäsong. I natt står en tysk husbil bredvid oss.
Vi vaknar med tjock dimma och enorm dagg. Det rinner om husbilen. Solen kommer fram och det blir senare en fantastiskt fin dag, lite mer än 20 grader.
Upp på cyklarna, det blir åter en dag med ca 2,5 mil cykling. Först till Duna Park med ett besök på Museo del Mundo Marino. Det handlar mycket om valfångst på den här kusten med de primitiva metoder man hade under tidigare århundraden.. Synd att man inte får någonting översatt till engelska.
En vandring på sanddynerna och därefter cyklar vi vidare. På eftermiddagen cyklar vi runt den här lilla staden Matalascanas, som ligger inklämd i nationalparken utmed en bred sandstrand. Längst bort hittar vi ytterligare en ställplats för husbilar med ett jättefint läge nära stranden. Där stod tre bilar. Staden är 4,5 km lång och 1 km bred, rektangulär. Den här orten är trivsam nu under lågsäsong och man kan föreställa sig att den måste sjuda av liv under högsäsong. I natt står en tysk husbil bredvid oss.
Vi cyklar i naturreservat
11 – 12 nov 2009 
Dagens uppdrag: att hitta turistinformationen i Huelva. Vi vill veta mer om nationalparken de Donana. Så vi cyklar in till Huelva, 13 km, på en perfekt cykelväg, som går genom pinjeskog och våtmarker. Det är hit våra flyttfåglar flyger på hösten, antingen stannar de här (såg förresten vår Sädesärla från gräsmattan i Mariefred i morse…) eller mellanlandar på väg till Afrika.
Vi lyckas få information om dels Huelva och dels nationalparken Donana. Efter lunch på ett litet torg trampar vi hemåt igen.
Nästa dag förbereder vi oss för fricamping. Bunkrar på Carrefoure för massor av pengar. Ulla är enorm på att få in allt i kylskåpet. Kör sedan till El Acebuche Visiting Center för att få mer info om naturreservatet och nationalparken Donana.
Sedan kör vi tillbaka till Matalascanas, där vi står på en parkering vid buss- och taxistationen. Det står en husbil till här – en spanjor. Kort promenad på stranden, en öl och njuter av solnedgången i havet.
Dagens uppdrag: att hitta turistinformationen i Huelva. Vi vill veta mer om nationalparken de Donana. Så vi cyklar in till Huelva, 13 km, på en perfekt cykelväg, som går genom pinjeskog och våtmarker. Det är hit våra flyttfåglar flyger på hösten, antingen stannar de här (såg förresten vår Sädesärla från gräsmattan i Mariefred i morse…) eller mellanlandar på väg till Afrika.
Vi lyckas få information om dels Huelva och dels nationalparken Donana. Efter lunch på ett litet torg trampar vi hemåt igen.
Nästa dag förbereder vi oss för fricamping. Bunkrar på Carrefoure för massor av pengar. Ulla är enorm på att få in allt i kylskåpet. Kör sedan till El Acebuche Visiting Center för att få mer info om naturreservatet och nationalparken Donana.
Sedan kör vi tillbaka till Matalascanas, där vi står på en parkering vid buss- och taxistationen. Det står en husbil till här – en spanjor. Kort promenad på stranden, en öl och njuter av solnedgången i havet.
Vi lämnar Portugal
9 – 10/11 2009
Vi lämnar Fuzeta och kör till Tavira och golfbanan Bennamor. Där träffar vi Ingmari o Claes som just kommit ner från Mariefred och ska spela golf där några veckor. De bjuder oss på tapas med bl a räkor i vitlök och vin förståss.
Vi får också möjlighet att komplettera vår blogg med bilder.
Ställplatsen i Tavira – den berömda parkeringen, som vi hört så mycket talas om. Det gick att sova här, men ack så trist miljö. Parkeringen ligger bakom Pingo Doce supermarket. Här står rätt många husbilar och även folk som verkar bo här med barn och hästar under något som liknar tält. Vi bestämmer oss för att lämna den här tråkiga platsen och dra till Spanien, men först tar vi en långpromenad, som vi avslutar med kaffe på Taviras mysiga torg.
Vi hoppas kunna spela golf på en bana som vi spelat tidigare, nämligen Bellavista i närheten av Huelva. Greenfee kostar 60 Euro. Vi kan få rabatt men vi tycker ändå att det blir för dyrt för en 9-hålsbana. Nu bestämmer vi oss för att inte spela golf under den här resan. Det är helt enklelt inte värt pengarna. Det finns så mycket annat vi vill göra.
Vi åker nu 3 mil till Punta Umbria. Försöker fricampa men hittar ingen bra plats. Så därför tar vi istället in på en camping Playa la Bota. Dyrt, nästan tre gånger så mycket som vi betalat i Portugal. Campingen är full men ändå tom. Fullt med husvagnar och förtällt men helt tomt på människor. Ödsligt. Campingen ligger innanför sanddynorna och den är säkert idealisk under högsäsong. Vi promenerar längs havet på den breda sandstranden Idag har vi faktiskt gått 13.000 steg.
Vi lämnar Fuzeta och kör till Tavira och golfbanan Bennamor. Där träffar vi Ingmari o Claes som just kommit ner från Mariefred och ska spela golf där några veckor. De bjuder oss på tapas med bl a räkor i vitlök och vin förståss.
Vi får också möjlighet att komplettera vår blogg med bilder.
Ställplatsen i Tavira – den berömda parkeringen, som vi hört så mycket talas om. Det gick att sova här, men ack så trist miljö. Parkeringen ligger bakom Pingo Doce supermarket. Här står rätt många husbilar och även folk som verkar bo här med barn och hästar under något som liknar tält. Vi bestämmer oss för att lämna den här tråkiga platsen och dra till Spanien, men först tar vi en långpromenad, som vi avslutar med kaffe på Taviras mysiga torg.
Vi hoppas kunna spela golf på en bana som vi spelat tidigare, nämligen Bellavista i närheten av Huelva. Greenfee kostar 60 Euro. Vi kan få rabatt men vi tycker ändå att det blir för dyrt för en 9-hålsbana. Nu bestämmer vi oss för att inte spela golf under den här resan. Det är helt enklelt inte värt pengarna. Det finns så mycket annat vi vill göra.
Vi åker nu 3 mil till Punta Umbria. Försöker fricampa men hittar ingen bra plats. Så därför tar vi istället in på en camping Playa la Bota. Dyrt, nästan tre gånger så mycket som vi betalat i Portugal. Campingen är full men ändå tom. Fullt med husvagnar och förtällt men helt tomt på människor. Ödsligt. Campingen ligger innanför sanddynorna och den är säkert idealisk under högsäsong. Vi promenerar längs havet på den breda sandstranden Idag har vi faktiskt gått 13.000 steg.
måndag 9 november 2009
En vecka på Fuzeta camping
8/11 2009 
Nu har vi stått på Fuzeta Camping en vecka. Vi kom hit förra söndagen från Monchique. I morgon tänker vi fara vidare, först till Tavira, sedan fortsätter vi till Spanien. Gibraltar är vårt slutmål för den här resan. Efter det vänder vi hemåt.
Fuzeta är en märklig stad. Inga affärer eller shopping, men massor av ”hål i väggen” där man kan köpa frukt eller specerivaror, eller gå in och ta en öl eller kaffe. Det finns också några kinesiska bazarer med ett helt otroligt sortiment av varor. Bland allt detta
har vi ändå hittat en slaktare med bra kött, två grillspett för 2,50 Euro eller oxfilé för 24 Euro/kg. Vi har också hittat en bra fiskaffär, där vi bl a köpt dorada.
Det har varit en skön och avkopplande vecka. Vi har promenerat, gjort utflykter med cykel eller tåg till Olhao, Tavira och Faro. Trivsamma städer, som ligger innanför naturreservatet Ria Formosa. Man kan göra båtutflykter till sandbankarna i reservatet. Det är här våra flyttfåglar mellanlandar på sin väg till Afrika.
I torsdags var det stor marknad här i Fuzeta. Ulla köpte trosor, en scarfes och en matta att torka av skorna på utanför husbilen.
Det finns ett stort projekt att bygga cykelväg utmed hela Algarvekusten. Den ska i sin tur ingå i ett EU-projekt där man vill bygga ihop cykelvägar över hela Europa (och vi har svårt att få ihop det i lilla Mariefred). I dag cyklade vi på den här cykelleden från Fuzeta mot Tavira.
Ungefär 45 minuter bort ligger det en krog som folk verkar vallfärda till på helgerna. Där åt vi lunch, Ulla grillad svärdfisk och jag tonfisk. Enkelt, gott och en härlig stämning.
Det har varit skönt att ligga stilla en vecka. Men det har tagit några dagar att vänja sig vid att ”ligga stilla”. Man hinner läsa, promenera, cykla och bara njuta av värme och sol (så nu har vi fått lite klädsam färg). Vi har flera grannar som tänker ligga kvar till mars eller längre. Många är engelsmän. Det finns också några svenskar på campingen.
Så här långt har vi kört 672 mil. Det blir några mil till innan vi vänder i Gibraltar. Det ska bli spännande att se hur många mil det
blir hem därifrån.
Nu har vi stått på Fuzeta Camping en vecka. Vi kom hit förra söndagen från Monchique. I morgon tänker vi fara vidare, först till Tavira, sedan fortsätter vi till Spanien. Gibraltar är vårt slutmål för den här resan. Efter det vänder vi hemåt.
Fuzeta är en märklig stad. Inga affärer eller shopping, men massor av ”hål i väggen” där man kan köpa frukt eller specerivaror, eller gå in och ta en öl eller kaffe. Det finns också några kinesiska bazarer med ett helt otroligt sortiment av varor. Bland allt detta
har vi ändå hittat en slaktare med bra kött, två grillspett för 2,50 Euro eller oxfilé för 24 Euro/kg. Vi har också hittat en bra fiskaffär, där vi bl a köpt dorada.Det har varit en skön och avkopplande vecka. Vi har promenerat, gjort utflykter med cykel eller tåg till Olhao, Tavira och Faro. Trivsamma städer, som ligger innanför naturreservatet Ria Formosa. Man kan göra båtutflykter till sandbankarna i reservatet. Det är här våra flyttfåglar mellanlandar på sin väg till Afrika.
I torsdags var det stor marknad här i Fuzeta. Ulla köpte trosor, en scarfes och en matta att torka av skorna på utanför husbilen.
Det finns ett stort projekt att bygga cykelväg utmed hela Algarvekusten. Den ska i sin tur ingå i ett EU-projekt där man vill bygga ihop cykelvägar över hela Europa (och vi har svårt att få ihop det i lilla Mariefred). I dag cyklade vi på den här cykelleden från Fuzeta mot Tavira.
Ungefär 45 minuter bort ligger det en krog som folk verkar vallfärda till på helgerna. Där åt vi lunch, Ulla grillad svärdfisk och jag tonfisk. Enkelt, gott och en härlig stämning.Det har varit skönt att ligga stilla en vecka. Men det har tagit några dagar att vänja sig vid att ”ligga stilla”. Man hinner läsa, promenera, cykla och bara njuta av värme och sol (så nu har vi fått lite klädsam färg). Vi har flera grannar som tänker ligga kvar till mars eller längre. Många är engelsmän. Det finns också några svenskar på campingen.
Så här långt har vi kört 672 mil. Det blir några mil till innan vi vänder i Gibraltar. Det ska bli spännande att se hur många mil det
blir hem därifrån. .
onsdag 4 november 2009
På campingen i Fuzeta
2/11 2009 
Vi bara slappar och har det skönt. Varmt och soligt. Fikar ett par gånger under dagen med våra reskamrater.
Vi bara slappar och har det skönt. Varmt och soligt. Fikar ett par gånger under dagen med våra reskamrater.
Kastanjefestival i Alferce
1/11 2009
Vi vaknar med låga moln, det märks att
vi står på hög höjd. Återigen har vi motorcyklar och bilar runt oss. Det är andra tävlingsdagen tydligen. Fritt WiFi vid torget. Så vi går det för att tanka ned SvD. Men det går för långsamt så vi ger upp.
Åker till grannbyn Alferce, ca 8 km från Monchique. Där är det kastanjefestival, som inte riktigt kommit igång på utannonserad tid. Vi köper en klädnypspåse, rulltårtsbitar, granatäpplen och en riktigt god grillad kyckling, som inte smakar grillkrydda.
Vi åker till Fuzeta camping, öster om Faro och där håller Irene och Timo en plats åt oss. Det är nämligen en ganska liten camping och ganska fullt. Här finns också några andra övervintrande svenskar.
Här tänker vi stanna några dagar för att njuta av värme och sol.
Vi vaknar med låga moln, det märks att
vi står på hög höjd. Återigen har vi motorcyklar och bilar runt oss. Det är andra tävlingsdagen tydligen. Fritt WiFi vid torget. Så vi går det för att tanka ned SvD. Men det går för långsamt så vi ger upp.Åker till grannbyn Alferce, ca 8 km från Monchique. Där är det kastanjefestival, som inte riktigt kommit igång på utannonserad tid. Vi köper en klädnypspåse, rulltårtsbitar, granatäpplen och en riktigt god grillad kyckling, som inte smakar grillkrydda.
Vi åker till Fuzeta camping, öster om Faro och där håller Irene och Timo en plats åt oss. Det är nämligen en ganska liten camping och ganska fullt. Här finns också några andra övervintrande svenskar.
Här tänker vi stanna några dagar för att njuta av värme och sol.
Vandrar upp på Algarves högsta berg
31/10 2009
Återigen har vi förmågan att parkera mitt i någon slags händelse. Nu är det rally uppe i bergen runt Monchique med motorcyklar, fyrhjulingar och fyrhjulsdrivna bilar. Hela parkeringen är full när vi vaknar på morgonen.
Vandrarskorna på. Vi går genom skog av korkekar och eukalyptusträd. Det är uppför utan avbrott i tre timmar med en stigning på 462 meter. Efter tre timmar är vi uppe på Foja, 902 meter över havet och Algarves högsta topp. Här har vi en vidunderlig utsikt ända ut till Portugals sydvästra hörn.
Det tog inte mycket mer än en och en halv timme tillbaka. En härlig dag i härligt väder, den sista oktober.
Återigen har vi förmågan att parkera mitt i någon slags händelse. Nu är det rally uppe i bergen runt Monchique med motorcyklar, fyrhjulingar och fyrhjulsdrivna bilar. Hela parkeringen är full när vi vaknar på morgonen.
Vandrarskorna på. Vi går genom skog av korkekar och eukalyptusträd. Det är uppför utan avbrott i tre timmar med en stigning på 462 meter. Efter tre timmar är vi uppe på Foja, 902 meter över havet och Algarves högsta topp. Här har vi en vidunderlig utsikt ända ut till Portugals sydvästra hörn.
Det tog inte mycket mer än en och en halv timme tillbaka. En härlig dag i härligt väder, den sista oktober.
Nu har vi fyllt våra gasolflaskor
30/10 2009
Äntligen lyckades vi med att hitta ett ställe där vi kan fyllas gas. Det gör vi i Quelfes, en liten by strax norr om Olhao. Vi kunde fylla två flaskor gas för 25 Euro. Tankstället syns från N398 när man tagit av från motorvägen ner mot Olhao., En stor GPL-skylt, N 37.060408, W 7.81254.
Vi åker tillbaka västerut till Monchique uppe i ett bergsmassiv i sydvästra hörnet av Portugal. Vägen hit är väldigt vacker. I morgon ska vi vandra i de här bergen. Vi står i byn på en parkering vid helikopterplattan.
Äntligen lyckades vi med att hitta ett ställe där vi kan fyllas gas. Det gör vi i Quelfes, en liten by strax norr om Olhao. Vi kunde fylla två flaskor gas för 25 Euro. Tankstället syns från N398 när man tagit av från motorvägen ner mot Olhao., En stor GPL-skylt, N 37.060408, W 7.81254.
Vi åker tillbaka västerut till Monchique uppe i ett bergsmassiv i sydvästra hörnet av Portugal. Vägen hit är väldigt vacker. I morgon ska vi vandra i de här bergen. Vi står i byn på en parkering vid helikopterplattan.
Cykeltur till Albufeira
29/10 2009 
Tvättdag. Cyklar till Albufeira – en fin turiststad. Cykelturen blir ca 2 mil och det är soligt och varmt. I Albuferira äter vi lunch, grillade sardiner resp calamaris.
Väl hemma är all tvätt torr. Skönt med omstart. Vi äter det sista av vårt matförråd – kyckling. Sedan blir det bloggning på campfiket med ett glas vitt vin.
När vi skulle lägga oss märkte vi att en säkring ”gått”. Inget att göra åt förrän nästa morgon. Kylskåpet går alltså på gas. Hur många skvättar gas har vi kvar? Batterierna är också ganska urladdade.
I morgon måste vi bara lyckas med att hitta ett ställa att fylla gas! Vi får väl se om vi lyckas.
Tvättdag. Cyklar till Albufeira – en fin turiststad. Cykelturen blir ca 2 mil och det är soligt och varmt. I Albuferira äter vi lunch, grillade sardiner resp calamaris.
Väl hemma är all tvätt torr. Skönt med omstart. Vi äter det sista av vårt matförråd – kyckling. Sedan blir det bloggning på campfiket med ett glas vitt vin.
När vi skulle lägga oss märkte vi att en säkring ”gått”. Inget att göra åt förrän nästa morgon. Kylskåpet går alltså på gas. Hur många skvättar gas har vi kvar? Batterierna är också ganska urladdade.
I morgon måste vi bara lyckas med att hitta ett ställa att fylla gas! Vi får väl se om vi lyckas.
torsdag 29 oktober 2009
Vilodagar i Armaqaou
28/10 2009
Vi har bestämt att ligga kvar här, åtminstone tre dagar. Landa lite, läsa bok, promenera. Det är varmt, 24 grader i skuggan.
Köpte ”Foppa-tofflor”, nu är vik riktiga kampare.
Vi har bestämt att ligga kvar här, åtminstone tre dagar. Landa lite, läsa bok, promenera. Det är varmt, 24 grader i skuggan.
Köpte ”Foppa-tofflor”, nu är vik riktiga kampare.
Nu har det hänt!
27/10 2009
Målet för dagen är campingen Amarqou de Pera. Timo och Iréne väntar där.
Först till Lagos för en kaffe i hamnen och besök på turistbyrå. Vi kör in i Lagos, åker förbi några stora parkeringar samtidigt som vi ser hamnen. Vi kör därför vidare och noterar inte att vi passerar stadsmuren in i den gamla medeltidsstaden och dess gränder.
Vi trodde inte att det kunde hända oss: att fastna i någon gränd i en gammal stad. Vi har hört en berättelse där en husbil blivit fast i en italiensk stad och måste hjälpas loss av lyftkran.
Först var gränderna inte så väldigt smala, men bara efter några kvarter blir det trångt. Vi kommer igenom en trång passage samtidigt som vi träffar på en engelsman. Han berättar att det bara finns en väg ut ur staden från där vi är och han lovar hjälpa till. Vi kom ut men
runt ett av de sista hörnen var det åter med nöd och näppe. Vi var tom tvungna att fälla in backspeglarna.Har vi nu lärt oss något? Vi kanske måste vara lite försiktigare. Vi borde ha backat tillbaka eller vänt i stället för att ta oss igenom den näst sista trånga passagen. Hade vi inte kommit ut på slutet hade vi haft stora problem. Det hade varit mycket svårt att nu backa tillbaka.
Vi drabbades säkert av klassiskt tunnelseende och såg bara hur vi skulle komma framåt, missade att se alternativet att backa.
Råd: Kör inte längre in än att det går att backa tillbaka!
Det blev inget kaffe i Lagos.
Framme på campingen frågar Iren och Timo om vi vill gå med ut på stan och äta middag. Vi åt en tre-rätters turistmeny som var riktigt bra - 12 Euro per person.
26/10 2009
Morgonpromenad runt ringmuren. Köpte låsolja och Ulla köpte solglasögon med 50% rabatt.
Efter 30 mils körning står vi längst ut på Europas sydvästra hörn – en fyr på dessa mäktiga höga klippor Cabo de Sao Vicente.
Idag bjöds vi på mycket bra vägar hela vägen. Vi körde genom vinodlingar, genom olivodlingar, även stora nyanlagda arealer, genom stora åkrar som kanske är Portugals kornbod. Allt då och då avbrutet av korkekar, men vi såg aldrig tjuren Ferdinand. Läste någonstans att det i de här trakterna produceras 80 miljoner korkar per år. Hur många korkar går det åt i världen? På slutet var det mest apelsinlundar.
Tog in på camping i Sagres eftersom vi behövde tömma toatanken.
Vi följer portugisiska kungar
25/10 2009
Vi bestämmer oss för att köra till Evora. Vi följer de portogisiska kungarna, som flyttade huvudstaden hit 1256. Stadens historia börjar annars långt tidigare med romarna. Vägen hit går genom nya vindistrikt och på slutet genom stora olivodlingar.
När vi startade från Couimbra körde vi fel i första rondellen. Det kan få större konsekvenser än man anar när man litar på GPSen. Den räknar snällt fram en ny rutt. Det är väl bra !?! Nu var det bara så att snabbaste vägen plötsligt gick över ett bergsmassiv, så det blev smala och slingrande vägar genom bergsbyarna tills vi var tillbaka på den ursprungliga rutten igen.
Framme i Evora parkerar vi på ett torg. Även idag får vi underhållning på köpet. Ikväll är det Hollywood Motor Show.
Vi bestämmer oss för att köra till Evora. Vi följer de portogisiska kungarna, som flyttade huvudstaden hit 1256. Stadens historia börjar annars långt tidigare med romarna. Vägen hit går genom nya vindistrikt och på slutet genom stora olivodlingar.
När vi startade från Couimbra körde vi fel i första rondellen. Det kan få större konsekvenser än man anar när man litar på GPSen. Den räknar snällt fram en ny rutt. Det är väl bra !?! Nu var det bara så att snabbaste vägen plötsligt gick över ett bergsmassiv, så det blev smala och slingrande vägar genom bergsbyarna tills vi var tillbaka på den ursprungliga rutten igen.
Framme i Evora parkerar vi på ett torg. Även idag får vi underhållning på köpet. Ikväll är det Hollywood Motor Show.
Festnatt i Coimbra
24/10 2009
Städdag, så vi kommer iväg sent. Vi hamnar av en slump i Coimbra – hade bestämt att köra till kl fem. Portugals första kung, Alfons I, gjorde Coimbra till huvudstad 1139.
Här finns också ett av världens äldsta universitet, grundat 1290. Vid universitetet står en staty av en portugisisk kung, jämnårig med Gustav Vasa, ser dessutom ut som honom. Här vimlar det av ungdomar, och av dessa är ca 15.000 studenter. De bär svart/vita skoluniformer och har långa kåpor – en gammal tradition.
Den ödsliga parkeringen vi ställt oss på tillsammans med några andra husbilar, förvandlas senare på kvällen till ett stort party. Massor av bilar och massor av ungdomar och tvärs över gatan hade James Morrison en konsert. Förspelet började framåt elvatiden och konserten fortsatte ett par timmar efter midnatt. Musiken var hög och bastonerna gjorde så att porslinet i våra skåp skallrade. Festen fortsatt långt in på morgontimmarna. Dessutom hade vi två mobila gatukök precis bakom oss – så den här natten var livlig minsann.
fredag 23 oktober 2009
En dag i Porto
23/10 2009 
Vi tvättar cyklarna och drar in till Porto – väljer bort bussen. Det går en utmärkt cykelväg längs havet in till staden – tar ca 50 minuter. Parkerar vid en av broarna och går sedan över bron till den gamla historiska delen av Porto.
Vi tvättar cyklarna och drar in till Porto – väljer bort bussen. Det går en utmärkt cykelväg längs havet in till staden – tar ca 50 minuter. Parkerar vid en av broarna och går sedan över bron till den gamla historiska delen av Porto.
Staden är väldigt kuperad och mellan de stora gatorna går trånga gränder. Vi har svårt för att orientera oss, så vi får gå långt. Men då hinner vi samtidigt utforska staden. Vi äter lunch på det fina Café Majestic i en sober atmosfär. Inredningen är från förra sekelskiftet.
Vi köper två flaskor portvin, som vi ska njuta av till cheddarosten i jul. Avslutar vår dag i Porto med var sitt glas portvin på en uteservering i närheten av cyklarna. Duggregnet har upphört när vi cyklar hemåt vid 18-tiden.
Vi tittar på väderprognos på Viamichelin och börjar inse att om vi ska slippa regn är det nog lugnast att sätta kurs på Algarve – 25 grader och solsken.
Till Portugal
22/10 2009
Vi försöker tömma ”gråvatten” på ställplatsen innan vi åker, men vi får inte upp locket på brunnen. Spanjorerna har lite att lära om att bygga ställplatser.
Omväxlande körning ner till Porto. Långa sugande backar uppför och lika mycket rull utför. Eftersom vi ställt GPSen på att undvika betalvägar tar vi en del omvägar men det leder bara till att vi får se mer.
Sista biten till Madalena Camping kom vi in i en by med smala gränder. Ulla körde och tvingades backa tillbaka två gånger. Det är bra övning. Sedan tog vi oss vid sidan av byn och hittade på det sättet campingen. Där stod redan våra reskamrater Irene och Timo.
Vi försöker tömma ”gråvatten” på ställplatsen innan vi åker, men vi får inte upp locket på brunnen. Spanjorerna har lite att lära om att bygga ställplatser.
Omväxlande körning ner till Porto. Långa sugande backar uppför och lika mycket rull utför. Eftersom vi ställt GPSen på att undvika betalvägar tar vi en del omvägar men det leder bara till att vi får se mer.
Sista biten till Madalena Camping kom vi in i en by med smala gränder. Ulla körde och tvingades backa tillbaka två gånger. Det är bra övning. Sedan tog vi oss vid sidan av byn och hittade på det sättet campingen. Där stod redan våra reskamrater Irene och Timo.
Före middagen så tar vi en promenad på sandstranden, där havet dånar in! Häftigt!
Nu har vi möjlighet att scanna in lite nyheter och kolla mail, eftersom det finns Wifi på campingen.
Santiago de Compostela
21/10 2009 
Lämnade Lugo ganska snart efter frukost. Något trångt att komma ut från parkeringen. Vi insåg nu på morgonen att vi stått alldeles intill ringmuren som går runt hela innerstaden. Lugo är en stad som är värd ett längre besök än det vi gör. Staden har varit ett centrum för romarna innan den brändes ned av morerna.
Lämnade Lugo ganska snart efter frukost. Något trångt att komma ut från parkeringen. Vi insåg nu på morgonen att vi stått alldeles intill ringmuren som går runt hela innerstaden. Lugo är en stad som är värd ett längre besök än det vi gör. Staden har varit ett centrum för romarna innan den brändes ned av morerna.
Vägen från Lugo till Santiago de Compostela är del av en pilgrimsled. Vi förvånas över hur många vi ser vandra den här pilgrimsleden. De flesta har en vandringsstav och några går med stavar, sådana som vi går med hemma.
Vi strosar i den mycket gamla stadskärnan och besöker bl a katedralen. Vi känner en djup vördnad inför detta byggnadsverk, som är runt 1000 år. Vi följer med några pilgrimsvandrare ner i kryptan och upp till bysten av S:t Jacob. Vi kan nog inte riktigt förstå vad den här heliga platsen innebär för dessa pilgrimer. Men vi kan se på dem som besöker katedralen att de är djupt berörda. Fortsätter att andas in atmosfären av den viktiga pilgrimsstaden när vi kryssar mellan vattenpölar och arkader.
Vid 17-tiden åker vi till en ställplats söder om stan. Det känns skönt att krypa in i myskläder, tända ljus och höra regnet som smattrar på taket. Det regnar kraftigt hela kvällen och natten.
Ingen gas i Oviedo
20/10 2009
Väderomslag. Det blåste hårt i natt. När vi vaknade är det 18 grader ute. Svarta mål på himlen. Vi får se vad det blir av dem. Vi går vår promenad och kör sedan mot målet – Oviedo. Vi tar vägen från Panes till Cangas, som också går genom en canyon, men som är mycket bredare än den vi körde igår upp till Potes. Mycket vacker väg, framförallt mot slutet när vi närmar oss Cangas.
Väl framme i Oviedo så gick det inte att fylla gas. Det här blir nog en följetong. Vi handlade i alla fall på Carrefore, så att Ulla fick sitt fullkornsbörd (Arne äter ju numera inget bröd!). Vi turas om att köra som vanligt 1 ½ timmes pass. Når Lugo när klockan är ca 19. En tur på stan, vi står nämligen på en P-plats inne i centrum Vi lagar som vanligt en välkomponerad måltid och fixar lite med planering av körning. I morgon åker vi mot ett av våra huvudmål: Santiago de Compostela.
Nu har vi kört utmed Atlantkusten genom hela norra Spanien. Söker man vägar med vackra utsikter och en utmanande natur, då kan vi rekommendera norra Spanien. Dessutom har den här delen av Spanien massor med kultur och historia att erbjuda.
Väderomslag. Det blåste hårt i natt. När vi vaknade är det 18 grader ute. Svarta mål på himlen. Vi får se vad det blir av dem. Vi går vår promenad och kör sedan mot målet – Oviedo. Vi tar vägen från Panes till Cangas, som också går genom en canyon, men som är mycket bredare än den vi körde igår upp till Potes. Mycket vacker väg, framförallt mot slutet när vi närmar oss Cangas.
Väl framme i Oviedo så gick det inte att fylla gas. Det här blir nog en följetong. Vi handlade i alla fall på Carrefore, så att Ulla fick sitt fullkornsbörd (Arne äter ju numera inget bröd!). Vi turas om att köra som vanligt 1 ½ timmes pass. Når Lugo när klockan är ca 19. En tur på stan, vi står nämligen på en P-plats inne i centrum Vi lagar som vanligt en välkomponerad måltid och fixar lite med planering av körning. I morgon åker vi mot ett av våra huvudmål: Santiago de Compostela.
Nu har vi kört utmed Atlantkusten genom hela norra Spanien. Söker man vägar med vackra utsikter och en utmanande natur, då kan vi rekommendera norra Spanien. Dessutom har den här delen av Spanien massor med kultur och historia att erbjuda.
Picos de Europa
19/10 2009
Klockan på ringning för att komma iväg tidigt. Mot Picos de Europa – en nationalpark. Vägen slingrar sig uppåt i ett vackert och bergigt landskap. Ibland är vyerna nästan overkligt vackra. Kala höga bergstoppar och grönskande dalar. I en av bergsbyarna köper vi en bit ost av en man på gatan. Han hade skinkor och ostar i tygpåsar. I en av påsarna hade han också en bessman, så att han kunde väga det han sålde.
Vägen från Panes till Potes går genom en djup och mycket trång canyon. Den är smal och det är viktigt att planera möten med andra bilar, speciellt lastbilar. Vi når efter 3 timmars körning Fuente Dé. Därifrån går det en linbana upp till en av topparna. Det känns lite skakigt och hissnande att åka så brant uppåt. Vi promenerar sedan i ett molnlandskap. Vi är säkert på över 2000 m höjd, de flesta topparna här är upp till 2.500 m ö h.
Vi åker samma väg tillbaka ca 2,5 mil till Potes – en gammal stad med vackert bevarade hus. Här parkerar vi på ett torg intill kyrka och sjukhus (tror vi). Här kan vi väl inte bli bortkörda? Det kan vara lite stökigt i Spanien, för här finns egentligen inga ställplatser. Ibland får man finna sig i att bli bortkörd, har vi hört. Det har ännu inte hänt oss… Kollar in vädret på TV och det ser ut som om det blir regn i morgon. Vår första uppgift i morgon blir en vandring runt byn. Sedan åker vi mot Ovieda, där vi ska fylla på gasflaskan, som vi köpte i Tyskland.
Klockan på ringning för att komma iväg tidigt. Mot Picos de Europa – en nationalpark. Vägen slingrar sig uppåt i ett vackert och bergigt landskap. Ibland är vyerna nästan overkligt vackra. Kala höga bergstoppar och grönskande dalar. I en av bergsbyarna köper vi en bit ost av en man på gatan. Han hade skinkor och ostar i tygpåsar. I en av påsarna hade han också en bessman, så att han kunde väga det han sålde.Vägen från Panes till Potes går genom en djup och mycket trång canyon. Den är smal och det är viktigt att planera möten med andra bilar, speciellt lastbilar. Vi når efter 3 timmars körning Fuente Dé. Därifrån går det en linbana upp till en av topparna. Det känns lite skakigt och hissnande att åka så brant uppåt. Vi promenerar sedan i ett molnlandskap. Vi är säkert på över 2000 m höjd, de flesta topparna här är upp till 2.500 m ö h.
Vi åker samma väg tillbaka ca 2,5 mil till Potes – en gammal stad med vackert bevarade hus. Här parkerar vi på ett torg intill kyrka och sjukhus (tror vi). Här kan vi väl inte bli bortkörda? Det kan vara lite stökigt i Spanien, för här finns egentligen inga ställplatser. Ibland får man finna sig i att bli bortkörd, har vi hört. Det har ännu inte hänt oss… Kollar in vädret på TV och det ser ut som om det blir regn i morgon. Vår första uppgift i morgon blir en vandring runt byn. Sedan åker vi mot Ovieda, där vi ska fylla på gasflaskan, som vi köpte i Tyskland.
söndag 18 oktober 2009
17/10 2009
Det var 8 grader i husbilen när vi vaknade. Som lägst var det 1,8 grader under natten. Med draperier fördragna runt dubbelbädden så fryser vi ändå inte så länge vi ligger kvar där. Och det går snabbt att få upp värmen i bilen.
Vi åker till Guernika för att se eken som symboliserar baskernas rötter. Här finns också en keramikversion av Picassos verk Guernica, som är en protest mot det spanska inbördeskriget. Originalet finns i Madrid.
Vidare mot Bilbao. Vi vill bara en sak: se Guggenheimmuseet! Hittar så småningom parkering i en förort till Bilbao. Letar upp en busshållplats och hoppas att bussen går mot centrum. Vi når målet. Byggnaden är ett
mästerverk, gjord av titan och glas. Utställningarna är svårare att ta till sig. Vi strosar en stund i centrum och tar sedan buss tillbaka ”hem”.
Vi åker motorvägen utmed kusten i kvällssol. Det här måste vara en av Europas vackraste motorvägar. Så oerhört vackert med höga gröna berg och ett blått hav.
Så kommer vi till campingen 20.30. Det är mörkt men lyckas köra in på en ledig plats. Genväg till middag: pizza – inget vidare. Vi fixar det vi ska lägga ut på bloggen. Kan kännas lite pressande ibland med bloggandet, eftersom vi inte har tillgång till internet så enkelt som vi trott.
Det var 8 grader i husbilen när vi vaknade. Som lägst var det 1,8 grader under natten. Med draperier fördragna runt dubbelbädden så fryser vi ändå inte så länge vi ligger kvar där. Och det går snabbt att få upp värmen i bilen.
Vi åker till Guernika för att se eken som symboliserar baskernas rötter. Här finns också en keramikversion av Picassos verk Guernica, som är en protest mot det spanska inbördeskriget. Originalet finns i Madrid.
Vidare mot Bilbao. Vi vill bara en sak: se Guggenheimmuseet! Hittar så småningom parkering i en förort till Bilbao. Letar upp en busshållplats och hoppas att bussen går mot centrum. Vi når målet. Byggnaden är ett
mästerverk, gjord av titan och glas. Utställningarna är svårare att ta till sig. Vi strosar en stund i centrum och tar sedan buss tillbaka ”hem”.Vi åker motorvägen utmed kusten i kvällssol. Det här måste vara en av Europas vackraste motorvägar. Så oerhört vackert med höga gröna berg och ett blått hav.
Så kommer vi till campingen 20.30. Det är mörkt men lyckas köra in på en ledig plats. Genväg till middag: pizza – inget vidare. Vi fixar det vi ska lägga ut på bloggen. Kan kännas lite pressande ibland med bloggandet, eftersom vi inte har tillgång till internet så enkelt som vi trott.
Santemamine-grottorna
16/10 2009
Vi inledde dagen med en lång och frisk promenad längs den vackra sandstranden i Biarritz. Det var redan full aktivitet bland surfarna. Hit måste vi komma tillbaka!
Vi lämnar Frankrike och kör kustvägen västerut mot San Sebastian. Utsikten över hav och berg är magnifik.
Första målet i Spanien satte vi till Santemamine-grottorna nära Guernica. I de här grottorna hittade man för snart 100 år sedan talrika grottmålningar, som målades för mellan 14.500 och 12000 år sedan. Då bodde människor i grottorna och fram till för 4000 år sedan. Före människan hade grottbjörnar sin boplats här. Senare har grottorna använts som gömställe under romartiden och senast under det spanska inbördeskriget. Utgrävning av grottorna pågår hela tiden. Numera får man inte gå in i grottorna annat än till den första salen. I stället visas en 3D-film, där man ”på riktigt” kommer långt in i den 325 meter långa grottan. Tur att man slapp gå in genom de här trånga och branta gångarna. Ett mycket intressant besök.
Stannade kvar på parkeringen över natten, en parkering som på kvällen invaderades av en mängd kaniner.
Vi inledde dagen med en lång och frisk promenad längs den vackra sandstranden i Biarritz. Det var redan full aktivitet bland surfarna. Hit måste vi komma tillbaka!
Vi lämnar Frankrike och kör kustvägen västerut mot San Sebastian. Utsikten över hav och berg är magnifik.
Första målet i Spanien satte vi till Santemamine-grottorna nära Guernica. I de här grottorna hittade man för snart 100 år sedan talrika grottmålningar, som målades för mellan 14.500 och 12000 år sedan. Då bodde människor i grottorna och fram till för 4000 år sedan. Före människan hade grottbjörnar sin boplats här. Senare har grottorna använts som gömställe under romartiden och senast under det spanska inbördeskriget. Utgrävning av grottorna pågår hela tiden. Numera får man inte gå in i grottorna annat än till den första salen. I stället visas en 3D-film, där man ”på riktigt” kommer långt in i den 325 meter långa grottan. Tur att man slapp gå in genom de här trånga och branta gångarna. Ett mycket intressant besök.
Stannade kvar på parkeringen över natten, en parkering som på kvällen invaderades av en mängd kaniner.
Sista dagen i Frankrike
15/10 2009
Handlar på Carrefour. Lämnar Arcachon och åker för att se Europas högsta sanddynor – Dune de Pyla. Mäktigt. Det blåste nordliga(?) isvindar, men vi gick upp för den trappa som leder en bra bit upp till toppen. En magnifik utsikt runt i en kristallklar luft.
Vi fortsätter till Biarritz, där vi möter Irene och Timo, som vi haft kontakt med före och under resan. Eva-Karin, som bor i närheten, kommer förbi en stund. Vi bestämmer att vi ska åka den här vägen hem, för här finns mycket att se och göra. På kvällen planerar vi morgondagen tillsammans med Irene och Timo tillsammans med en flaska vin och några goda ostar..
Handlar på Carrefour. Lämnar Arcachon och åker för att se Europas högsta sanddynor – Dune de Pyla. Mäktigt. Det blåste nordliga(?) isvindar, men vi gick upp för den trappa som leder en bra bit upp till toppen. En magnifik utsikt runt i en kristallklar luft.
Vi fortsätter till Biarritz, där vi möter Irene och Timo, som vi haft kontakt med före och under resan. Eva-Karin, som bor i närheten, kommer förbi en stund. Vi bestämmer att vi ska åka den här vägen hem, för här finns mycket att se och göra. På kvällen planerar vi morgondagen tillsammans med Irene och Timo tillsammans med en flaska vin och några goda ostar..
Vi köper vin på Ch Loudenne och äter ostron i Arcachon
14/10 2009
Tejpade skadan på bilen innan vi lämnade ställplatsen i Hourtin.
Körde sedan på slingriga vägar tvärs över halvön till Chateau Loudenne, ett rosa vinslott. Vi blev väl omhändertagna där och fick nöjet att provsmaka några av deras viner. Vi köpte några flaskor rött vin från 2003 samt två vita, en från 2006 och en från 2007. Samma vin, olika år men med mycket olika karaktär. Man förutspår att 2009 blir ett mycket bra vinår, kanske t o m bättre än 2005.
Fortsatte till Ch Margaux, där vi räknat med en visning av slott och vinkällare. Så blev det inte, så vi nöjde oss med att ha sett ett antal pampiga slott på vägen.
Kör tillbaka tvärs över halvön till Arcachon. Vi cyklar in till centrum på kvällen för att äta en omgång ostron – det blev inte bara ostron utan även andra skaldjur. Man måste få njuta.
Tejpade skadan på bilen innan vi lämnade ställplatsen i Hourtin.
Körde sedan på slingriga vägar tvärs över halvön till Chateau Loudenne, ett rosa vinslott. Vi blev väl omhändertagna där och fick nöjet att provsmaka några av deras viner. Vi köpte några flaskor rött vin från 2003 samt två vita, en från 2006 och en från 2007. Samma vin, olika år men med mycket olika karaktär. Man förutspår att 2009 blir ett mycket bra vinår, kanske t o m bättre än 2005.
Fortsatte till Ch Margaux, där vi räknat med en visning av slott och vinkällare. Så blev det inte, så vi nöjde oss med att ha sett ett antal pampiga slott på vägen.
Kör tillbaka tvärs över halvön till Arcachon. Vi cyklar in till centrum på kvällen för att äta en omgång ostron – det blev inte bara ostron utan även andra skaldjur. Man måste få njuta.
Golfdag
13/10 2009
Vi har lite bråttom att komma iväg till golfbanan. När vi ska backa för att tömma gråvatten så har trädet en gren som vi inte har spanat in, så därför blir det en buckla i plasten högst upp, längst bak i högra hörnet. En isolerad skada så det bör vara enkelt att fixa när vi kommer hem.
De första nio hålen var starkt kuperade, de övriga på plattare mark. Banan ligger i vacker terräng men den är i dålig kondition. En härlig golfdag i strålande sol och Arne vann över Ulla (!). Även på golfbanan ser vi bevis på att Saintes har varit en viktig stad under romartiden. På golfbanan finns det nämligen rester av en romersk akvedukt.
Efter golfen kör vi mot Royan och tar färjan över Gironde till en ställplats vid Hurdin, en helt nedstängd marina/semesterort.
Vi har lite bråttom att komma iväg till golfbanan. När vi ska backa för att tömma gråvatten så har trädet en gren som vi inte har spanat in, så därför blir det en buckla i plasten högst upp, längst bak i högra hörnet. En isolerad skada så det bör vara enkelt att fixa när vi kommer hem.
De första nio hålen var starkt kuperade, de övriga på plattare mark. Banan ligger i vacker terräng men den är i dålig kondition. En härlig golfdag i strålande sol och Arne vann över Ulla (!). Även på golfbanan ser vi bevis på att Saintes har varit en viktig stad under romartiden. På golfbanan finns det nämligen rester av en romersk akvedukt.
Efter golfen kör vi mot Royan och tar färjan över Gironde till en ställplats vid Hurdin, en helt nedstängd marina/semesterort.
Från La Rochelle till Saintes
12/10 2009
Vi är kvar i La Rochelle och det blir ännu en stadsvandring. Lunch som pic-nic i parken bredvid ställplatsen. Där sitter vi sedan kvar i solen, njuter och läser en bok. När vi senare återigen gick till turistbyrån så träffade vi ett par från Strängnäs! De gjorde också en kort visit i La Rochelle. I morgon vill vi spela golf så därför gick vi in på ett internetkontor och letade golfbanor och hittade en ca 6 mil bort. Vi åkte dit – till Saintes.
Här i Saintes har vi hamnat av en slump (vi valde golfbana). Väl framme upptäcker vi en antik stad från romartiden. Saines var en viktig knutpunkt från Lyon till havet med den enda bron över floden Charent. Här finns bevarat porten in till staden (triumfbåge), byggd år 19 e Kr, en amfiteater från första århundradet, ett gammalt nunnekloster och naturligtvis en katedral. Här kan man tala om historiens vingslag. Samtidigt imponeras vi än mer när vi läser namnen som varit involverade i stadens uppbyggnad: kejsaren Tiberius och hans son Drusus.
Vi är kvar i La Rochelle och det blir ännu en stadsvandring. Lunch som pic-nic i parken bredvid ställplatsen. Där sitter vi sedan kvar i solen, njuter och läser en bok. När vi senare återigen gick till turistbyrån så träffade vi ett par från Strängnäs! De gjorde också en kort visit i La Rochelle. I morgon vill vi spela golf så därför gick vi in på ett internetkontor och letade golfbanor och hittade en ca 6 mil bort. Vi åkte dit – till Saintes.
Här i Saintes har vi hamnat av en slump (vi valde golfbana). Väl framme upptäcker vi en antik stad från romartiden. Saines var en viktig knutpunkt från Lyon till havet med den enda bron över floden Charent. Här finns bevarat porten in till staden (triumfbåge), byggd år 19 e Kr, en amfiteater från första århundradet, ett gammalt nunnekloster och naturligtvis en katedral. Här kan man tala om historiens vingslag. Samtidigt imponeras vi än mer när vi läser namnen som varit involverade i stadens uppbyggnad: kejsaren Tiberius och hans son Drusus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)