Falskt alarm

Det var för skumt igår kväll när vi kollade gasen. Vi kunde inte se någon vätskenikvå i gasflaskan. Kollade igen nu på morgonen, Flaskan är halvfull. Det är också så mycket gas vi trodde att vi skulle ha. Det räcker gott och väl hem.

Saronno

Vi lämnade Viareggio i morse för att påbörja hemfärden. Först körde vi upp till Parma över Apuabergen, en mycket vacker resa på motorvägen genom ett starkt omväxlande landskap. Som vanligt här i Italien klättrar motorvägen mot de högsta delarna av bergen, och på det sättet bjuder på en strålande utsikt över landskapet runt omkring. När vi väl kommit över bergen bar det utför ner till Parma.

Här snokade vi reda på ett köpcenter med en jättestor och välsortrad "Ipercoop"-butik. Kylskåpet var tomt så vi bunkrade för hemresan plus lite godsaker att ha med hem. Skinka, ost mm att bjuda goda vänner på. Till kvällens middag blev det lite fruit de meer och dorada. Jordgubbar till dessert, vet inte för vilken gång i ordningen under den här resan.

Akacian blommar runt Milano. Vi står nu på en tråkig ställplats i Saronno, som ligger mellan Milano och Como.

Vi har lämnat Toscana och för första gången på flera veckor kört mer än de fyra, fem, sex, åtta mil vi brukat köra om dagarna. Toscana är inte stort, därav inga avstånd, men det finns mycket att upptäcka och uppleva. Det tycker vi att vi gjort under de här tre och en halv veckorna. Självklart finns det mycket kvar att komma tillbaka till.

Morgondagens utmaning på påskdagen - vi har slut på gasol och kylskåpet är fullt med mat..... Vi har alla adaptrar som behövs, men vi ska hitta någon som är villig att fylla en svensk gasflaska. Vi rapporterar så småningom.

Vi får se hur det blir med internet i fortsättningen. Vårt abonnemang är italienskt.

Viareggio

Vi har nu tagit in på Camping Viareggio. Vi är ute vid kusten igen, en kustremsa i skydd av Apuanska alperna. Det är en bred, drygt två mil lång sandstrand. Bara ganska korta avsnitt är tillgängliga för allmänheten. Merparten har man tillgång till vi strandrestaurnger och caféer där man hyr parasoll och solstol. Här är bara italienare, vi är på en av de mest populära semesterorterna i Italien. Under den här resan har vi stött på en enda svensk husbil. I Pisa såg vi många tyska bilar, annars har det varit mest italienare.

Den stora blomstringstiden var säkert i början av 1900-talet, då byggdes de vackra byggnaderna utmed strandpromenaden, bl a Gran Café Margeritha, en byggnad i jugendstil. Det finns många sådana byggnader.

På torsdagen var det marknad i Viareggio med marknadsstånd utefter hela strandpromenaden.

Första dagen cyklade vi till Pietrasanta, en tur på nästan fyra mil. När vi hittade rätt väg tillbaka kunde vi cykla hela vägen på separat cykelbana. Tryggt och säkert. Pietrasanta är en konstnärsby med statyer som specialitet. På Piazza Duomo såg vi de här svarta barnstatyerna.

På gågatan ser vi Ulla inramad.

Det fanns också vanliga, traditionella statyer.

Vad är det här för sorts krigare.

Pisa

Nu har vi kommit till Pisa. Snacka om turistmål. Under det dygn som vi var här var det antagligen lika många besökare som vi har hemma i Mariefred på ett helt år. Vi står på en välordnad ställplats i närheten av där alla turistbussar parkerar. Härifrån utgår det hela tiden guidade turer. Det är bara 800 meter till Campo dei Miracoli med Katedralen, Battisteriet och det lutande tornet.

Interiör från katedralen.

Inredningen i dopkapellet är i fint arbetad marmor. Vi tror också att vi läste någonstans att delar är i elfenben.

Floden Arno, som vi först mötte i Florens, rinner genom Pisa ut i Medelhavet. Innan floden slammade igen på femtonhundratalet var Pisa en av de viktiga hamnstäderna i Italien, en position som tagits över av Livorno idag.

När vi vandrade runt i Pisa kom vi också till studentkvarteren. Vi fick intrycket att det var ett rikt studentliv. Vi tittade in på juridiska fakulteten, Det såg ut som innergården på ett gammalt kloster med pelargångar och balkonger, en underbar miljö för grupparbeten utomhus.

I Volterra blommade kasanjerna. Vägen ner till Pisa kantades av blommande syrener. Det har gått fort från tidig vår till försommar de veckor vi varit här i Italien.

Internet

Vi har varit utan internet några dagar. Vi återkommer med uppdateringar av bloggen under kvällen.

Volterra

Volterra, en stad som har sitt ursprung i 700-talet före Kristus, en stad som etruskerna bildade i landet etrurien, nuvarande Toscana. Som alla de här städerna med ursprung från den tiden ligger de högst upp på en bergkam. Man kör upp på en rejält krokig serpentinväg, belöningen är desto större när man väl är framme. Det finns en ställplats norr om staden, härifrån går det trappor upp, 254 steg. Ställplatsen var välbesökt.

Piazza Priore i Volterra med gamla medeltidsbyggnader.

Dopkapellet invid Duomo, katedralen.

Utsikt över tak ut mot det omgivande landskapet. Det syns hur högt upp vi är.

Rossi är den ledande tillverkaren av föremål i alabaster. Den här miljön är otroligt dammig. Stenlunga? I lokalen finns det ett anslag som säger att det inte alls är farligt, att det inte leder till lungproblem. Fan trót.

På förmiddagen idag besökte vi Museo Etrusco Guarnacci. Brittish Museum har många mumier, här har man mängder av gravurnor. Självklart också många andra föremål. Vi har sett flera andra etruskiska museer tidigare. Det här är bra, synd bara att vi inte kan mer om den perioden i Europa. Gravurnorna är rikt utsmyckade med motiv från det vardagliga livet.

Locken har porträtt på den döde, eller som i det här fallet ett gammalt par. Det här paret är uthuggit i alabaster för 2500 år sedan!

Sluta läs! Gissa vad den här bilden föreställer!

Det är skedformade föremål som används till att skrapa smutsavlagringar av kroppen . Vi duschar varje dag, etruskerna gjorde kanske inte det för 2500 år sedan.

Här finns det också en romersk teater från tiden efter det romarna besegrat etruskerna och tagit över Volterra som stad.

Camping Mareblu Cecina

Nu har vi stått stilla på en camping strax söder om Pisa i fem dagar. Efter några dagars svalt väder och regn har vi nu fått tillbaka solen och värmen. Vi har använt tiden till att lata oss, sola emellan regnet och molnen, men vi har också tvättat kläder och tvättat husbil. Det sista var nödvändigt då vi inte lyckades tvätta bilen ordentligt när vi kom hem från Tyskland i höstas.

Här har vi också träffat de första svenskarna på den här resan, Marianne och Lars från Linköping, mycket trevliga.

Hemma har vi blåsippor i backarna. Här blommar minicyklamen i täta mattor i undervegetationens halvskugga. Det är minst lika vackert.

I morgon fortsättervi till Volterra.

Marina di Alberese

Som sagt, dagen var vikt för att cykla ut till kusten. Enkel cykling på slät mark, ca 1 mil ena vägen. På vägen passerade vi Mozzarella-fabriken.

Ute vid kusten gick vägen genom en trevlig pinjeskog. Där blev vi uppvaktade av en tam rävunge. När vi kom fram var det dags för en café espresso i plastmugg i en kiosk, den bästa vi druckit hittills i Italien på den här resan.

Jag börjar lära mig en sak, försök inte betala kaffet när du beställer och tar med dig från bardisken. Tag med kaffet, drick upp det, gå tillbaka och betala.

Efter ett par timmars solande på en orörd strand återvände vi till husbilen.

Efter en enkel lunch på bykrogen körde vi iväg till Follonica och campingen Il Veliero, en fyrstjärnig camping, där vi haft för avsikt att stanna några dagar, och bara göra ingenting. Vi kom samtidigt med en fransk och en tysk husbil. Verkar helt öde, ingen i receptionen. Så småningom hittar vi någon som troligen arbetar här. Han berättar att det inte finns någon el, och inget vatten. Tysken och vi bestämde oss för att stå kvar på infartsparkeringen över natten, imorgon fortsätter vi.

Maremma naturreservat

Idag var det dags att ta fram vandrarkängorna. Vi står på parkeringen vid Alberese, härifrån går det en shuttlebuss in i naturreservatet. Vi valde en slinga som tog tre, fyra timmar inkl kaffe och lunchmacka med ägg på en helt orörd sandstrand.

Med på bussen var också en skolklass 12-åringar. De var väldigt nyfikna på oss nordeuropeer. Några pratade bra engelska och började prata. snabbt kom vi in på det som är viktigt i Italien - fotboll. Vi har ju inget lag i någon liga på samma sätt som här, jag försökte i stället framhäva vår export, Zlatan Ibrahimovich. Inte så lyckat, det möttes bara med ett stort buande från hela bussen.

Vi var uppe vid två torn, som sedan 1100-talet ingått i ett försvarssystem. De gamla tornen förföll, men renoverades på 1500-talet.

Kort vilostund.

Det var brantare nerför än det var uppåt.

Ulla passade naturligtvis på att bada i ett kav lugnt medelhav.


I morgonstår vi kvar och planerar att cykla ut till kusten och marina de Alberese, en fiskehamn tror vi.

Argentario

Vi är längst ner i den allra sydligaste spetsen av Toscana. Argentario är en ö som på de senaste par hundra åren fått förbindelse med fastlandet. Vi står på en ställplats mitt emellan Orbitello och Porto Ercole. Det finns gott om ställplatser för husbilar här, betydlgt många fler än det går att hiotta Bord Atlas och CamperStopp.

För varje dag blir det mer vår, allt fler buskar och träd blir göna, många buskar börjar blomma, t o m vinrankorna börjar nu skjuta små gröna skott.

Igår och idag har cyklarna kommit fram. Det här kustnära landskapet är cykelvänligt. Igår cyklade vi in till Orbitello. Vi kom in på sena eftermiddagen, strax innan solen började gå ner. I Orbitello är alla ute och flanerar på gågatan, familjer och goda vänner, unga och gamla. Vi har upplevt det här förr. Det känns som att människorna umgås på ett sätt som vi inte gör där hemma.

Idag har vi cyklat till de två hamnar som finns på sydsidan av halvön, Porta Cala Galero och Porto Elrico. Här finns det allt från stora lyxjakter till mer normala segelbåtar.

Saturnia i södra Toscana

Morgonbad, liksom kvällsbad igår, i ett vattenfall med svavelhaltigt vatten. Det är säkert 30-35 grader i vattnet och 26 grader i luften. Kan det vara skönare. Ulla kom i först.

Vi startade på förmiddagen från Montepulciano efter en lugn förmiddag när vi tömt alla tankar och fyllt nytt fräscht vatten. Vi körde söderut, och kom in på den södra delen av Orciadalen. Där vid en vingård stannade vi för kort rast framför ett av de många kända toscanamotiv som finns.

Igår har vi kört ca 10 mil, det är mer än vi gjort på flera dagar. Det har varit omväxlande körning, ömsöm rak bred väg, och däremellan extremt brant och krokig. Vi körde förbi två bergsstäder där vi tänkt stanna, men inte kunde hitta parkering utmed genomfarten, Sorano och Pitigliano. De här staäderna ligger högst upp på en bergskam, och det ser ut som husen växer upp ur berget. Vägarna går mellan de här bergsstäderna.

Så här såg GPSen ut utanför Sorano.

Väl framme på ställplatsen och efter badet gick vi upp till Saturnia, en stig upp från ställplatsen. Vi kom in genom Porte Romana, en passage som vi inte kommit igenom med husbil idag.

Montepulciano, centralort för Vino Nobile

Det är torsdag, och marknadsdag i Montepulciano. Vi får ställa oss på en parkering lite längre bort. Vi är flera bilar, som senare flyttar till den stora ställplatsen vid busstationen.

På marknaden säljer man allt, fisk, ostar, skinkor, korvar och naturligtvis alla olika sorts kläder och skor.

Den här staden ligger högst upp på en höjd, 605 m ö h med en fin utsikt över det omgivande landskapet. Vi har samma utsikt från husbilen där vi står.

Vi ägnade del av eftermiddagen åt att gå mellan vinhusen och provsmaka Vino Nobile. Naturligtvis köpte vi några flaskor att ta med hem.

Vi hann också med Doumen och

Piazza grande.

Siena

Återigen en dag med bara drygt fyra mils förflyttning. Det är perfekt att fokusera på bara en liten del av Italien, Toscana. Det bar av mot Siena. I Colle di Val d´Elsa fick vi plötsligt lite problem. Vägarbete med omledning av trafiken. Nu hade det nog varit bra med lite bättre italienska språkkunskaper förstod vi senare.

Vi körde efter omledningskyltarna och GPSen, gatorna blev smalare, en polisbil med påslagna sirener kom ifatt oss och frågade om vi inte läst skyltarna. Det hade tydligen stått att man bara ledde om små bilar, men att större bilar fick köra den normala vägen. Så mycket språkkunskaper har vi inte.

Hyggliga poliser erbjöd sig att lotsa oss ut ur stan mot vägen till Siena. Den väg GPSen föreslog gick inte att komma fram. Med polisens hjälp körde vi mot enkelriktning genom ett restauranstråk. Som tur var det långt före lunch, så det var tomt på alla krogar.

Det där med språket - vi är förvånade hur bra det går att kommunicera med engelska i de flesta situationer.

Framme i Siena Museo Civico vid Piazza Campo med renässanskonst. Madonnabilder var det gott om, har nog inte sett så många under vårt sammanlagda liv tidigare.

Duomen i Siena är imponerande med sin nästan vita marmorfasad.

Även fasaden är rikt utsmyckad med målningar.

Precis som hela kyrkan och altarrrummet.

Utanför katedralen förevigades ett lyckligt brudpar av två bröllopsfotagrafer. Vi hängde på.

Det är en vecka sedan vi kom till Florens. Där och i San Gimignano och här i Siena vimlar det av skolklasser på skolresa. Det är liv och rörelse på stan.

Vi måste ta tillbaka en sak. Vi har sagt till våra vänner att i Italen har EU-pensionärer fri entré till alla muséer. Det är fel, det gällde söder om Rom. Här är det reducerat pris, ofta till hälften. Bra nog.

San Gimignano den 4 april 2011

Vi vaknar som vanligt till solsken och en klarblå himmel. Vi nästan ser hur träd och buskar blir grönare för varje dag. Vi ska ta med oss våren hem. Efter att ha tömt avlopp och fyllt vatten kör vi mot San Gimignano, drygt fyra mil, genom ett underbart landskap. Vägen går uppe på höjderna, och vi får på det sättet en utsikt ut över otroliga vidder.

I Poggibonsi upptäcker vi ett köpcentrum med en stor coop-butik. Vi storhandlar där. Det är första gången sedan vi åkte hemifrån.

San Gimignano känns igen av att det sticker upp höga torn över staden. Det är inte så många kvar. Från början var det ett sjuttiotal. Tornen syntes på långt håll när man närmade sig staden. Vi har inte sett något sådant någon annan stans. De rika familjerna byggde de här tornen, ju högre desto rikare. Då det var gatustrider flydde familjerna upp i det här tornen.

Medeltidsstad.

Alla köpte glass hos världsmästarna.

Radda in Chianti

Nu är vi ifatt med uppdateringar på vår blogg. Det har tagit tid att komma ikapp.Vi har haft för lite batteriladdning, det har också varit dåliga prestanda på internet.

Idag har varit en underbar dag. På turistbyrån fick vi tips om en två och en halv timma lång vandring runt Radda genom vingårdar och skogar. Det är väl ungefär 22 grader varmt, klarblå himmel och bara skönt.

När man ser vinstockarna kan man undra om det kan bli något vin av detta.

Tillbaka vid bilen satt vi i solen och läste någon timma. Vi bunkrade lite Chianti Classico att ta med hem. Vi står på en ställplats alldeles nedanför den gamla stadsmuren. Igår var vi tre bilar här, idag är vi två. Före middagen gick vi på en av vinbarerna och drack ett glas Chianti Classico Reserva med lämpligt tilltugg. Vi har det ganska skönt.

Igår körde vi hit från Florens, en sträcka på ca fem mil. Vi körde genom ett kuperat Toscano, från en by till nästa. I Panzano var det marknad. Där såldes allt från diverse kläder, frukt/grönsaker, vin/olivolja, smycken och konsthantverk. Bland marknadsstånden blommar en ståtlig magnolia.

Fiesole 2 april 2011

Vi tar bussen upp til en bergsstad, Fiesole, med mycket längre historia än Florens. Etruskerna kom hit redan 700 år före kristus och byggde upp en viktig ort för den här delen av världen.

Edfter det har romarna tagit över. Här finns en gammal romersk teater bevarad, som används även idag. Det finns också resterna av ett romerskt bad och ett romerskt kapell. Det senare är byggt på det som varit enetruskisk kyrka.

Här såg vi också en samling religiösa målningar från 1300-talet i en privat samling.